9.11.2008

Var är hjärtat?

Min lärare sa att hon behövde träffa mig och vi var ensamma i rummet när hon började fråga vad bilderna i serien, den vita svanen och törnekvisten, betydde. Vad de innebar för mig. Vad färgerna representerade. Jag har dem klart för mig konceptuellt. Min lärare skakade på huvudet och sa att det inte syntes ett spår av det i mina bilder. Att det gradvis försvunnit allt mer i mitt arbete och hon höll fast blicken och sa ”Det finns inget hjärta. Ingen rörelse. Var är känslan? Själen?

Hon sa att jag naturligt hade ett djupare seende, men att hon inte förstod varför jag inte kunde realisera det. Att jag konsekvent producerade bra bilder, men aldrig bilder som brann. Hon frågade varför jag börjat fotografera. Varför den känslan inte längre fanns i mina bilder.

Hon frågade vilken porträttfotograf som jag tycker mest om. Drog upp bilder av honom i storbild, satte mina intill, pekade, visade var jag gick fel. Sa att jag konceptuellt var stark men att jag inte hade hittat min stil. Att det inte innebar att jag inte hade någon, bara att den inte var realiserad.

Det var skönt att få konkret feedback och inte bara ständigt få höra att det inte är bra nog utan att veta hur jag ska förbättra. Jag vet inte om det hjälper men hennes kritik fick mig att stanna och tänka om.

Små tankar, stora tankar. Min nästkusin dog i natt. Fokus på det som betyder något; det som är värt att säga. Tillbaka till hjärtat.

4 comments:

* said...

jag beklagar sorgen min vän.
det var väldigt sorgligt att få reda på.

kanske har din lärare rätt, jag kan inte svara på det. allt jag vet är hur mkt arbete du lägger ner inför varje jobb och uppgift.
något att pröva är kanske att låta kreatören få vila lite och planera mindre och leta efter känslan mer, leta efter hjärtat, ögonblicket då det visar sig.

stora kramar. tänker på dig.

Fredrik said...

Ytterst tråkigt att höra om din nästkusin, bortgångar är aldrig lätta.

Ibland fungerar jag själv efter principen att ju mindre jag försöker desto bättre i slutändan. Att kanske inte sträva och försöka hela tiden kan ge ett lugn, och en ny öppning. Att låta allting ha sin tid och gång.

Anonymous said...

Jag beklagar!

Anne said...
This comment has been removed by the author.