Strange

Ibland undrar jag om jag har en tendens att dra till mig alla möjliga underliga typer. Jag gick hem sent längs Flinders Lane. Vid korsningen Queen Street fick jag stanna till vid ett rödljus och intill mig stod ett par överförfriskade män i 40-årsåldern. ”Har du något emot att vi följer efter dig”, sa en av männen. Först ignorerade jag honom och bara gick. Men han gjorde som han lovat, han följde efter mig som en skugga och jag vände mig om.

Han sa att de var på väg till en herrklubb på King Street, men tyckte det var trevligare att följa med mig. Jag skickade iväg dem i riktning mot China Town. Jag sa inget om Melbourne har en testperiod av absolut inträdesförbud efter halv två på natten. En idiotisk regel som förhoppningsvis inte kommer att gå igenom permanent. För de båda herrarna betydde det en tjugo minuters promenad för att inte komma in igen.

Eller det här. Det kom ett mejl från en fotograf som jag knappt känner, bara har träffat på ett branschevent. Han är garanterat över 50 och han frågade om han kunde få ett foto på mig. Inte för att han hade glömt hur jag såg ut, men för att han ville ha ett minne av min mörka ögon. Inte.

På Smith Street hittade jag en underkjol i 50-talsstil. När jag skulle betala för kjolen sa mannen att det var en lovely outfit. ”Du är också lovely”, fortsatte han. ”Bara ge mig kjolen” sa jag medan jag gav honom min argaste blick. Fanns egentligen ingen anledning att bli arg, eller arg var jag förstås redan.