Varför?

One Man. Four ex-girlfriends. Four hotel rooms.
Some Girls is a cross-country odyssey to make amends for past sins... or is it?

Dramat var enkelt på ytan. En man som väljer att möta fyra av sina tidigare flickvänner på fyra olika hotellrum innan han ska gifta sig. Om ni har för avsikt att se Some Girl(s) av Neil LaBute får ni sluta läsa här, eller är det som att se de klassiska operorna, baletten eller dramerna. Handlingen är välbekant, ändå är upplevelsen olik.

Jag kan inte släppa föreställningen och måste skriva om den. La Bute är som en manlig Sofie Calle som skriver om kärlek och smärta men ur en mans perspektiv och det är inget vackert porträtt av en man han gör. Det kunde lika gärna ha varit en kvinna.

Ett första hotellrum. En gift kvinna med flera barn. En man som vill göra upp med det förflutna, veta att ingen ilska finns kvar, ingen sorg över att ”vi gjorde slut”. Hon svarar att ”vi var ett par, vi gjorde saker tillsammans, vi älskade, men slutet var ditt. Det var du som gjorde slut".

Hon vill veta att hon var speciell där och då; istället förklarar att det fanns en annan direkt efter henne. Hon lämnar rummet, men kommer tillbaka ett par minuter senare. ”Vem var hon? Ge mig sidan i skolkatalogen? Ge mig hennes namn?”. När hon får det går hon.

Ett andra hotellrum. En ung femme fatale. Han talar i metaforer och hon kan inte följa. "Det var alltid vårt problem", säger han. "Jag var där fysiskt, men jag gav dig aldrig av mitt inre". Hon skrattar bort det, men frågan blir hängande i luften.

"Det gör ont att vara någon annans andrahandsval", säger hon plötsligt. "Trodde du inte att jag visste? Trodde du inte att jag såg? Kände?" Hon tänder en cigarett och blåser ut den sakta i hans öppna mun.

Ett tredje rum. En äldre strikt kvinna. De hade en affär medan hon var gift; han lämnade staden när deras affär blev upptäckt. Hon konfronterar honom tills han duckar, följer hennes lillfinger.

-Tack för att du kom, säger han.
-Tro inte att jag kom för din skull. Jag är här för min skull.
-Jag är ledsen att jag lämnade dig när du var förälskad i mig, fortsätter han.
-Jag var inte förälskad i dig. Jag var förälskad i drömmen om oss, i drömmen om vår framtid.

Ett fjärde hotellrum. Ett möte med kvinnan han älskat mer än någon av de andra. Rasande vacker och efter några minuter kapitulerar han. Deklarerar sin kärlek och ber om ursäkt att den kom några år senare än han avsett.

Varför nu?, frågar hon. Och han svarar att han var ung, att han var rädd, att såg att hon var framtiden och flydde. Som han fortsatt att fly. Ber att få komma tillbaka, säger att hon är den enda, att det är henne han älskar. Varför?, upprepar hon. Han fortsätter att be. Hon säger att hon måste gå. Hon går.

En ensam man på ett hotellrum i tårar när telefonen ringer. Det är hans blivande fru. Han säger att han älskar henne, att han är på väg hem och att han älskar henne mest av allt. Alltid.

Det var nära cliffhangerstämning i lokalen. Något i varje historia som etsar sig fast, känns igen, repeteras i samma rytm som dramats cirkulära berättande. Så varför?