Vantan

Jag sitter pa en flygplats och vantar. Alltid vantan, kanns som jag suttit har forut, pa exakt samma plats, olika tidpunkter, olika lander, men kanslan forblir densamma. For ett ar sedan jag satt i Sydney pa vag till Sverige.

Jag traffade en reklamfotograf igar som erbjod mig arbete som fotograf i Sydney. En bra studio, intressanta uppdrag, men jag kommer inte lamna min utbildning. Inte an. Inte detta ar. Kanske inte alls. Det finns ett lugn i att veta att jag ar pa ratt plats just nu och att jag kan vila i det.

Jag var i Paddington pa ett branschevent igarkvall, mest fotografer, en del reklamare och jag pratade med en man fran Sydneykontoret pa samma byra som jag var pa i Stockholm. Traffade en musikproducent som ville att jag skulle ta bilder till honom. Eller det var innan han visste att jag var i Melbourne; damn sa han; jag som tankte vi skulle jobba ihop.

Nar jag stod och pratade med en reklamare som jag kande sedan tidigare kom en ung fotograf och fragade om rad for hur man tar sig in i reklamvarlden. Min reklamvan sa vilken byra jag varit pa och sedan forsvann han, over and out. Kandes narmast surrealistiskt.

Det blev den svarta glansiga klanningen med en troja over. Det var livemusik, fria drinkar men nar jag trodde att jag fick en vodka cranberry fick jag en whiskey cranberry. Det var ett whiskeyforetag som sponsrade men jag satte whiskeyn till sidan och fiskade upp ett vinglas fran en bricka istallet.

Efterfest pa en bar nagonstans i narheten och det visade sig att en annan fotograf fran Melbourne bodde pa samma hotell som jag. Vi bestamde att dela taxi, men nar jag ville tillbaka ville han festa vidare. Sa jag lamnade eleganta Paddington bakom mig och promenerade hem till hotellet pa George Street. Nu ska jag ta flyget hem till Melbourne.