Kom hem och kollade Facebook; tappade upp ett bad och klev ner i det brännande vattnet. Det blöta håret ringlade sig ner över bröstet. Senast jag såg honom höll han mig hårt mot sitt bröst. Kysste min nacke, hals, viskade ord som fick mig att känna mig trygg. Han är komiker, ståuppare, skriver för TV och hans sms fick mig alltid le. Men så kom de alltmer sällan, tills det blev tyst.
Det finns inte mycket mer att säga och det har gått en tid sedan jag insåg att han inte tänkte säga något alls. I heard it through the grapewine. Ni vet hur det kommer upp små texter om ens kontakter på ens hemsida på Facebook. I dag stod det att han är i en relation med.
Inte för att jag vill tillbaka och klart att jag redan förstått, men någonstans gör det ändå ont. Vi har känt varandra sedan förra året; vet inte varför han inte kunde säga det till mig. Eller kanske det var det han gjorde.
7.31.2008
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
kram finaste.
det gör ont i mig med.
Uppbrott är aldrig lätt, särskilt kan dom vara svårare när de långsamt rinner ut i sanden.
Tiden läker turligt nog de allra flesta sår, även brustna hjärtan.
*, ett rejection förblir ett rejection, men mest sårad av bristen på tillit.
Doktoranden, inte för att jag är kär, så det är ingen fara för hjärtat längre. Jag vill bara ha ett bättre avslut.
Post a Comment