The da-ba-da-ba-dance

Det bor runt 3000 svenskar i Melbourne och visst hör man svenska och de skandinaviska språken varje vecka, framförallt i min mataffär som ligger nära ett av de största backpackerställena. Men att vara omringad av svenska och svenskar var ovanligt.

Min första tanke var att jag inte var nära jämnlång utan faktiskt betydligt kortare än männen. Som jag är van från Sverige, men inte härifrån i klackar. Intill mig stod en blond ung tjej. Det visade sig att vi gått på samma gymnasieskola. Hon var dock ett antal år yngre och ett antal drinkar för mycket. När hon lade huvudet mot min skinnjacka som hängde på räcket var det med en anings egoism som jag frågade om hon var okej. Paxa min plats, sa hon och försvann bort till toaletten. Senare lutade sig en annan svensk tjej mot min rygg innan hon också försvann i riktning mot toaletterna. Hon kom inte tillbaka.

Det var mer svenskar än spanjorer och intill mig hade jag en mycket pratsam spanjor. Han pratade på om sin svenska kusin Olof från Göteborg. När jag gick bort till baren och väntade på bartendern ställde sig en irländare intill mig.

Vill du se min da-ba-da-ba-dance?, sa han.
Vad?
The da-ba-da-ba-dance.
Nej.
Jo, du ska få se the da-ba-da-ba-dance.

Han tog sats och plötsligt studsade han upp och ner medan han sjöng med brinnande entusiasm.

da-ba-da-ba-dance da-ba-da-ba-dance da-ba-da-ba-dance
da-ba-da-ba-dance da-ba-da-ba-dance da-ba-da-ba-dance
da-ba-da-ba-dance da-ba-da-ba-dance da-ba-da-ba-dance
da-ba-da-ba-dance da-ba-da-ba-dance da-ba-da-ba-dance
da-ba-da-ba-dance da-ba-da-ba-dance da-ba-da-ba-dance

Han tystande och tittade på mig med ett belåtet leende. The da-ba-da-ba-dance.

Yeah. Wow. Jag tog min drink och återvände till pratsamma spanjorer och dansande svenskar. Vi såg matchen med eurodiscon dunkande ur högtalaren. Upp till supportrarna att fylla på ljudet. Kanske var det var irländaren gjorde.