Vad händer när döende Ofelia överlever?

Alla bilder är redan tagna. Ingenting är nytt.
Det kan bara göras på ett nytt sätt; på ert sätt.
And all you have to do is to see.

Det var vad min fotolärare sa i veckan. Öppna upp, sa hon. Vi fick fria händer att välja område. Detta är mitt val, som har fått eget liv efter det brinnande paraplyet.

Ett av konstens återkommande tema är döende Ofelia. Hamlet och Shakespeare såklart, och bland de mer kända målningarna på temat är Delacroix och Millais. Samtida fotografer som Nan Goldin har tagit foton av nakna bara överkroppar i vatten, inte döda men livlösa. Liksom Narelle Autio och Trent Parke har tagit starka undervattensbilder, men mer fokus på kontrasterna mellan ljus och mörker.

Jag dras till bilderna av döende Ofelia. Den sköra kvinnligheten, den kritvita huden mot det smutsiga vattnet.

Kommer ni ihåg scenen från Timmarna när Julianne Moore ligger i sängen på ett hotellrum och stirrar upp i taket och hur rummet börjar svämma över. Hotar att dränka henne. Hon har ett val att ge efter i känslan; hon reser sig upp.

Vad händer när döende Ofelia möter Sophie Calle? ”On a bed, I would have died.” När den stumma smärtan bekämpas endast av envisheten i att vägra ge upp? Den sköra kvinnligheten, den kritivita huden mot det mörka vattnet när hon hittar styrkan att kämpa? Vad händer när döende Ofelia överlever?

Det är vad jag vill gestalta.
Därför söker jag kontraster i svart och vitt.
Därför finns det detaljer i rött.

Men det går lika bra att se en kalasplakat Lucia som tar ett morgondopp.
Comme vous voulez.