Låt det brinna

Jag fick resultatet på min tenta i dag. 98% Jag funderar vad som hände med de 2%. I dag presenterade jag mitt tema till en av de större brieferna denna termin. När jag var klar sa min fotolärare att jag hade seendet, analysen och kreativiteten. Hon kommenterade inte mitt ämne utan började istället berätta.

För ett par månader sedan fotograferade jag för en australisk konstnär och bilderna till utställningen. Vi stod ute i en saltöken tillsammans med en kvinnlig modell och konstnären. Det var kritvitt så långt man kunde se och jag balanserade på en stege med full kamerautrustning.

Jag ville skapa en illusion av att gå på moln och där kom kvinnan gående mot mig på den vita saltmarken. I handen höll hon ett brinnande paraply gjort av papper. Då började det regna. Det hade inte regnat på flera år i öknen men när jag stod där på min stege och kvinnan höll sitt brinnande paraply började regnet falla. Fotstegen färgades mörka när det drog upp smuts. Allt var vitt bortsett från de mörka stegen och det eldröda paraplyet.

Min lärare tystnade, tittade på mig och log. "Låt det brinna".

När lektionen var slut och jag var på väg ut genom dörren kände jag hennes hand på min axel. "Hjälpte det?", sa hon och gick vidare utan att vänta på svar. Hon gav mig ny energi och jag vinklar fokus.

Jag älskar när människor berättar för mig. Det har jag alltid gjort, från mormors sagostunder till min mammas oförtröttliga läsande för mig när jag var liten, till skolans läsestunder och drama, till mina pojkar. Framförallt mina män. Berätta för mig och jag faller.