Just go for it

I december skickade jag förutsättningslöst ut ett stort antal arbetsansökningar. De har en tendens att vandra vidare. Jag har fått mejl från byråer och fotografer som jag inte har skrivit till men som har fått min ansökan genom någon annan. Min erfarenhet i reklambranschen är inte årslång. Vi talar månader, men det är inget att sänka huvudet för. Alla som är gamla i den här branschen har varit nya en gång. Min folio skulle vara vassare om jag hade enbart skarpa arbete, men det har jag inte. Det spelar ingen roll. Jag har det jag har; jag är den jag är. Love me or hate me.

Jag märker ett tydligt mönster i mina ansökningar. Det är de största byråerna med internationella konton som kallar till intervju. Jag vet inte varför. Jag får höra att jag är annorlunda. Alla intervjuer inleds på samma sätt. Och jag berättar min historia om och om igen:

Akademisk bakgrund och arbetade som svensklektor vid ett par franska universitet. Undervisade i lingvistik, litteratur och översättning. Längtade efter ett mer kreativt arbete, flyttade till Melbourne där jag studerade design. När jag gjorde en site fick jag frågan om jag kunde ta bilderna. Köpte en systemkamera, älskade det och fortsatte med kurser, utställningar, publicering och det är i bild jag är starkast. Där jag kan ge bidra mest i rollen som junior art director.

Om någon frågar om copywritingen svarar jag att jag att med tanke på min språkliga bakgrund valde jag att få spetskompetens i copy från Berghs. Men att jag under utbildningen upptäckte att mina lösningar tenderade att bli grafiska.

Minns ni de CV som jag skickade ut i december? När man försöker nå sina drömmar måste man våga söka högst och det värsta som kan hända är att inget händer. Eller så händer något. Ikväll har jag haft ett samtal med en amerikansk lady på en byrå i US of A och man tänker en och två gånger innan man svarar. Men det finns inga rätt svar; det finns bara mina svar och det enda jag kan göra är att vara rak. Berätta vad jag vill, vad jag kan och hur jag kan bidra i deras organisation.

Man måste bara våga fråga. Jag kan redan höra röster som säger ”vem tror hon att hon är söka bla bla byrå efter bla bla månaders erfarenhet”. Vet ni vad. Det är det som är poängen. När den amerikanske worldwide CEO:n fick min ansökan tänkte han förmodligen just det. Vem tror hon att hon är? Han såg något som fick honom att skicka vidare till ett antal nyckelpersoner varav en kontaktade mig. Jag vet inte om det leder någonstans. Vad spelar det för roll? Jag har redan vunnit.

Det finns inga konkreta USA-planer just nu, men jag vet att mina papper har gått vidare från worldwide CEO:n till worldwide CD:n. Det berättade den amerikanska damen när hon frågade om jag var intresserad av andra marknader. Hade hon sett mig när hon berättade hade hon sett min förvåning, över telefon hörde hon bara mitt ”interesting”.

Det är klart att det skulle vara intressant om jag kom in på en internationell byrå, men det är mycket möjligt att det blir en mindre byrå i Stockholm. Det kan också hända att det blir lärartimmar en tid tills allt löser sig. Jag väntar besked från olika håll på intervjuer jag har varit på.

För en tid sedan fick jag ett möte från en byrå som hade läst min blogg och tog kontakt. Bloggen har varit bra till mycket, men jag har inte tänkt på den som arbetsforum tidigare. Men varför inte? Nytt arbete är det viktigaste just nu.