Skrik om du brinner

En av de bloggar som jag har läst länge är Navid Modiris. Den första kommentaren på min blogg kom från honom. På min födelsedag om jag inte minns fel.

Jag har länkat till Navids blogg sedan jag började skriva. Möjligen med reservation för att jag har kallat den för skrik som du brinner istället för skrik om du brinner. Jag upptäckte det först när jag för några veckor sedan när jag köpte hans bok med samma titel.

Jag måste skriva om den. Eller vill. Den är tunn men lämnar ett starkt intryck. Jag fastnar för tonen; ni kommer känna igen den från bloggen. Hur den vågar vara samtida och vila i nuet också när den beskriver ett då. Det är ovanligt, ändå är det en allvarlig bok. Utlämnande, närvarande, avskalat vacker. Den brinner.

Jag vaknar
och är skitförbannad
Hela dagen går åt till
att förlåta henne
för vad hon gjorde i drömmen

Vi äter sushi i tystnad
och hon rör inte min hand
Jag vill berätta

Ur dikten: Det är här vi kliver av
Skrik om du brinner, Navid Modiri

Ni kan köpa den här.