No drama

Dags för en ny arbetsvecka. Om. Om inte jag lämnade in min mobil och mina nycklar i fredags eftermiddag och lämnade en av Sveriges bästa reklambyråer. No drama.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det var inte såhär det skulle bli. Inte så jag hade hoppats att det skulle bli. Det var mitt beslut, men det hindrar inte att det känns tungt. Det är fortfarande detta jag vill göra, kanske med någon ändring i inriktning, säkert på en annan plats.

Den officiella versionen är att min arbetsperiod slutade. Den inofficiella versionen är att jag valde att gå i förväg. Efter ett utvecklingssamtal stod det klart att det inte fanns några möjligheter till fast anställning, aldrig funnits, och då fanns inget kvar att kämpa för. Jag förstår nu i efterhand att det var vad en av kreatörerna försökte antyda till mig för ett par veckor sedan. Ändå hade jag stannat om jag kunde utvecklas vidare i den miljön, framförallt om jag hade känt att jag hade stöd, istället mådde jag allt sämre. När alla är trötta och stressade har stämningen en tendens att bli något irriterad.

Det var mitt val att börja om på botten i en ny bransch och jag har inget problem med att slita, men det finns gränser för vad som är okej. En av dem som jag tycker bäst om på byrån skakade på huvudet när han hörde min akademiska bakgrund. ”Vad fan gör du här, Anne?”

För jag måste få kreera men det är möjligt att det är fel forum. Kanske fel plats. Jag vet inte riktigt och det är lätt att börja tvivla igen.

I fredags eftermiddag hade jag ett samtal med vår CEO som jag tycker mycket om. Det var ett märkligt samtal. Han som sa att jag var en genomkreativ person med stor potential samtidigt som han rådde mig att specialisera mig. Han som sa att han var övertygad om att det skulle gå bra för mig och att jag självklart skulle använda honom som referens när jag sökte vidare. Jag vet att han kommer att försöka hjälpa mig och det är den värmen från honom och några andra från byrån som betyder mest.

Det är mycket som har varit bra. Jag har lärt känna briljant kreativa personer som under min tid på byrån vunnit priser till höger och vänster. Jag har suttit med när nya idéer har vuxit fram som kommer i print, som kommer på TV framåt våren. Någon av mina idéer har illustrerats och varit med på pitcher, annonser som jag har gjort layout och bildval till kommer ut i press, design som jag har gjort kommer klippas in i reklamfilm som ni snart kan se på TV. Det är en kick som man glömmer bort när man sitter och känner sig otillräcklig och inte lika effektiv som de som har arbetat några år längre.

Jag har lärt mig mycket, allra mest om mig själv och var mina gränser går. Förr hade jag en tendens att stanna kvar i situationer och relationer där jag inte mådde bra. För att. Jag vet inte.

Även om det är svårt finns det en styrka att vara sann mot sig själv. Det har fått till följd att det blivit många avslut i år, dels i Melbourne, dels i Stockholm när jag lämnade mitt vikariat och nu detta. Det är oerhört frustrerande att det är så, men man måste släppa för att komma vidare. Man måste våga tro på att det finns något som känns bättre.