Mindre ångest

Med tanke på förra inlägget kan jag glatt konstatera att jag två dagar senare tappat lika mycket. Och att det är vätska eller annat tänker jag inte lyssna på för det känns bättre i dag. Varje vecka på byrån blir allt mer intensiv och när det kommer till mat finns det två strategier. Antingen kastar man i sig något bara för att få i sig något, eller så låter man bli. Alla på byrån är smalsmala, några spelar tennis innan jobb, andra springer. Jag bloggar.

Vi arbetade mot klockan igår och det fanns inte en chans att ta lunch. När klockan var tre började jag må illa och gick ut i köket för att ta en tomatsoppa, som jag kunde ta framför datorn. Medan jag kokade upp vattnet satte jag mig första gången och min chef kom ut ur konferensrummet och sa till att jag inte kunde ta paus. Jag kunde inte hindra ett ”men gud jag satte mig två sekunder” och han svarade ”vi har inte två sekunder” och jag höll på att lacka ut och han såg nog det och tillade. ”Jag vet att du inte latar dig, men det är stressigt”. Jag var mest frustrerad att kom den enda gången jag inte arbetade för jag slet.

Jag borde ha tänkt på att om man äter mindre är det bra att dricka mindre. Jag var hemma hos en kompis på öfvre Östermalm igår kväll och när jag sent igår natt skulle gå hem var jag nog aningens salongsberusad när jag efter en stund kom på att jag var på väg mot Strandvägen istället för Karlaplan. Spelade ingen roll och jag tog tunnelbanan hem. Det var fler som hade druckit och när jag gick av tunnelbanan kom jag samtidigt med några grabbar. En av dem började ge klichékomplimanger som kyligt ignorerades. Ändå kände jag hans hand on my ass när jag passerade före honom genom dörrarna. wtf.