11.22.2007

Hest

Jag har mer eller mindre tappat rösten. Det gick från röst till heshet till extrem heshet på bara några minuter. Jag förstår ingenting och jag är inte det minsta sjuk eller har någon förkylning på gång. Jag satt på café tillsammans med Nils och Sarah igår kväll och pratade när min röst bestämde sig för att gå i whiskeyläge. Sarah trodde på stress. Förhoppningsvis återhämtar rösten sig snart.

4 comments:

Peter Madison said...

Hmm...jag tror också på stress å alldeles för mycket jobb vännen. Så länge du ändå mår bra så är det lugnt....men se upp!!

Anonymous said...

Skulle precis ringa dig men väntar nog med det ;-) Du skulle nog ändå inte göra dig hörd genom storstadsbruset. Ta det nu lugnt med rösten...ja, jag vet att det är svårt att vara tyst men du måste! Take care!

egoistiska egon said...

jag brukar bli väldigt hes när jag är stressad, så det tror jag med på. en gång tappade jag rösten på riktigt. sådär att man inte ens kan hosta. vaknade av att jag försökte prata i sömnen men inte fick fram ett ljud.

Anne said...

Peter, joja, det är lite mycket men mest för att det är både arbete och kursarbete.

Anon, rösten är alive and kicking igen.

Egon, det har jag aldrig varit tidigare, men det är möjligt att det påverkar.