Se utåt framåt

Mitt favoritställe i min franska lägenhet var vid fönstret. Nedanför fanns en bred fönsterkarm och under den varma våren och sommaren satt jag vanligtvis med fönstret öppet och skrev medan itunes rullade i bakgrunden och franska röster ekade från innergården. Det var ingen vacker utsikt, snarast en ruffig innergård,på andra sidan låg en stor katedral och gamla hus i vit kalksten. Det var inte den bästa lägenhet jag har haft, inte den charmigaste, men den låg mitt i stan. Jag kunde gå till arbetet och jag bodde ett par kvarter från de största shoppinggallerierna. Det var ett behagligt och stillsamt liv och kanske var det just därför jag inte stannade.

I Melbourne hittade jag min våning på andra dagen. Då hade jag ratat ett par lägenheter som visserligen var större och centrala men som ändå inte kändes bra. När jag kom in i lägenheten (som senare skulle bli min) gick jag fram till fönstret och visste. Lägenheten var inte stor men ny och snyggt möblerad. Jag satt vanligtvis vid mina stora panoramafönster och arbetade framför datorn medan itunes rullade. En del saker förändras inte.

Den lägenhet jag bor i nu rymmer förmodligen både min franska och min australiska lägenhet, ändå saknar jag min australiska. Även om min lägenhet är både stor och ligger i ett bra område saknar jag att inte bo i stan. Eller det gör jag, men inte i innerstan och det stör mig. Jag avskyr att åka kommunalt och jag tycker inte om att inte kunna gå vart jag vill när jag vill.

Jag funderar alltmer på att byta min lägenhet till en mindre i stan, men bostadsmarknaden i Stockholm kan få vem som helst att sucka. Jag har i alla fall börjat tänka på det och med tanke på att allt annat i mitt liv håller på att förändras kanske det är lika bra att dra det till sin spets.