Faces

Genom Facebook dyker människor från förr upp. Bland annat en man som jag träffade en del förra hösten i Melbourne. Han skriver att vi har gått en kurs tillsammans. Jag har alltid undrat vad det var och nu vet jag. Kursare, tänker jag medan jag minns hans händer mot min bara rygg.

En annan kursare hörde av sig över Facebook. Vi har alltid bara varit vänner och vi arbetade en del tillsammans. Vi kompletterade varandra bra och han var vassare än vass på programmen medan jag hjälpte honom med språket.

Han var alltid omtänksam och kom med roliga kommentarer när vi suttit i timmar framför datorerna. Han är en av de där personerna som bara ser rakt igenom en och kunde oväntat säga ”you’re not covering up very well love” när det stormade. Vi har inte hörts mer än ett par gånger sedan jag lämnade Melbourne men nu skrev han en mejl som fick kinderna att blossa. Och sedan började jag skratta för jag vet att han skämtar. Fucking Romeo. Han kommenterar min profilbild och det kanske är läge att byta. Den jag har nu verkar vara mer natt än dag.