10.09.2007

Bara så

I helgen träffade jag några vänner på Vanadisplan över en brunch innan vi gick vidare till Odenplan. Vi tittade på huset där hon och hennes sambo har köpt en bostadsrätt. Hon är ett par år yngre än jag, utbildad läkare och med ett stabilt förhållande. Det strålade om henne när hon visade sin nya lägenhet och hon såg lycklig ut.

En annan av tjejerna är på väg till Sydney med sin pojkvän och då saknar jag Australien. Mest saknar jag Grace, Caroline, Prue, Deanna, Anwyn och Deb, men jag saknar också det liv jag levde där. Samtidigt är jag glad att jag är i Stockholm nu och att komma tillbaka hit har fått mycket att klarna. Men ibland när jag sitter med mina vänner här känner jag mig annorlunda.

Mitt liv är inte stabilt. Det är jag som har sökt förändringen och jag är glad över den, men ibland önskar jag att lite mer i mitt liv kunde falla på plats. Bara så.

3 comments:

Peter Madison said...

Mmm...pusselbitarna faller på plats snart...det måste du tro.

Lina said...

jag tror att det är många som önskar att lite mer kunde "falla på plats". kanske också just människor man inte tror det om.

samtidigt kan det finnas en tvärtomönskan hos personer man själv anser har landat stabilt i tillvaron, att de skulle vilja ha lite mer impulser och oförutsägbarhet.

Anne said...

Peter, jag hoppas det.

Lina, visst är det så. De är alltid lätt att se vad vi saknar och inte vad vi har.