Intro

”Jag har ett likadant armband”, sa han. Jag tittade ner på mitt armband och på de stora lysande stenarna i gult och blått, tittade överraskat upp på honom och sa lite dröjande. Really? Han fortsatte att berätta att han hade köpt det av flickan framför i toalettkön på en klubb. När han berättade kunde jag inte annat än att le åt hans berättelse och åt det faktum att det var hans första ord till mig. Bara från en copywriters mun.

Det var en vänskaplig inledning, men hans replik fick mig att tänka på andra inledningsrepliker. Jag tänkte på F:s inledningsreplik till mig och kastades tillbaka till en bar i Melbourne. Det var tidigt på kvällen och få människor i lokalen. Jag stod i baren, väntade på en drink, väntade på en vän när en man gick förbi på gatan utanför. Mannen stannade och gav en slängkyss i min riktning. Eftersom jag var den enda kvinnan där just då sa F snabbt ”I don’t think it was meant for me”. Och det hade han förmodligen rätt i.

En av de värsta inledningsrepliker uttalades av en av de hetaste männen. Det var innan han öppnade munnen. Vi var på en fest och jag stod i det öppna köket och blandade drinkar. Jag hade precis sköljt av händerna när han kom fram till mig, sträckte fram handen och skulle presentera sig. Jag förklarade att mina händer var våta. ”No worries, I can lick them”. Oh no.

Den vanligaste repliken måste vara hej du är söt/het/vacker yada yada inte sällan i kombination med att de missar ögonen och fastnar ett par decimeter längre ner. Kanske för att det är en vanlig ölreplik som kommer lite för sent på kvällen. Skillnad såklart om den uttalas med närvaro för det är naturligtvis en klassiker. Men om jag får välja vill jag hellre höra fin. Jag lärde en australisk pojke säga det. Hrm, det var för övrigt han som inledde med att han kunde slicka mina fingrar. Killen behövde hjälp.

Annars har det hänt flera gånger att jag fått inledningsrepliken ”var har du fått blåmärket ifrån?” i kombination med en försiktig smekning över blåmärket. Det kan tyckas som en underlig replik för att vara en av de vanligaste, men saken är den att det räcker att titta på min hud för att den ska färgas blå. Jag har alltid mörka strumpbyxor eftersom mina ben ständigt är fyllda av blåmärken. Ofta har jag något blåmärke på mina armar som tydligen kan användas som inledning. Första gången tyckte jag det var en smart replik, när den kom ofta blev den mindre intressant.

En gång frågade en man andra gången vi sågs om jag mindes hans inledningsreplik. Det gjorde jag inte; han gjorde. Det var inte ens fyndigt. Annars har jag sällan problem att citera ord som betytt något. Men egentligen handlar det aldrig om orden utan personen bakom orden. Inledningsreplikerna alltid underordnade replikören.

Vad är de bästa/sämsta/underligaste inledningsrepliker ni har fått?