Le soleil

För ett par år sedan var jag hos en kvinna som gjorde en tarotläggning över mitt liv. Hon talade om mina livskort inklusive mitt karmakort. Jag har solen. Hon menade att jag skulle vara tacksam för det eftersom när allt rasar samman ger solen energi att resa sig snabbare än de andra korten i the major arcana.

Oavsett om det beror på solen eller inte är det bara att resa sig och fortsätta. Vi har alla motgångar och det som hände igår gjorde mig fruktansvärt besviken, men det är inte slutet på något, bara början på något annat. Jag tror inte att det finns något slumpartat i livet. Det som sker det sker för det är menat att ske.

Det har inte varit något annat än uppförsbacke sedan jag kom till Sverige, men samtidigt har de ständiga motgångarna snabbt tvingat mig i en ny riktning. Jag har förlorat saker men samtidigt vunnit tid. Om jag hade fått en bra lärarlön hade jag stannat kvar en tid och undervisat trots att arbetet i Stockholm ärligt talat var långt under den nivå jag har arbetat på utomlands. Om jag hade fått ja på arbetet igår skulle jag inte ha satsat allt på det projekt som jag hoppas göra i höst eftersom jag ändå skulle resa. Nu är det allt på höstens projekt i Stockholm.

Målet är detsamma som innan jag fick nej, men vägen dit är förändrad. Såhär i efterhand känns den nya vägen självklar, faktiskt som en mycket bättre väg, men också en betydligt mer krävande sådan. Det är en lösning som innefattar både ord och bild, men i delvis ny form för mig. Jag har ägnat dagen till att skriva en ansökan med en energi som jag inte hade igår. Den här gången måste det gå vägen för detta är steg ett som i kombination med steg två ska leda till målet. Det kommer att gå denna gång. Det måste gå.