En drömkväll utan drömmare

Det var tänkt att bli en drömkväll med Jens Lekman, men en sängliggande Lekman förvandlades kvällen till en drömkväll utan drömmare. Det var iskallt på taket och trots hett te ville värmen inte sprida sig ut i de djupfrysta fingrarna. Det dröjde ytterligare ett par timmar innan kvällens bipersoner förvandlades till kvällens huvudpersoner.

Verity Susman från engelska bandet Electrelane satt vid sin keyboard och sjöng med skör röst som brast i vintersommarens gröna ljus över Stockholms innerstad. Intill henne satt Joel Gibb från det kanadensiska bandet The Hidden Cameras. Hans röst blev allt starkare i natten.

Verity och Joel kämpade på och för att muntra upp stämningen serverades det gratis sockervadd hela kvällen. Sötman lyckades aldrig helt smälta stockholmspublikens besvikelse över drömmarens frånvaro, men det var ändå en fin kväll.