Steg

Det finns något lugnande att bara låta stegen gå dit de vill gå. Det finns något lugnande i att låta tankarna vandra dit de vill vandra medan stegen går dit de vill gå. Jag går samma gator, längs med strandkanten jag har gått så många gånger förut. Alltid med ipod på, men nu tar jag ofta med kameran också. Till slut lät jag Joannas händer lugnande vila över ansiktet på repeat.

Jag tänker samma tankar jag har tänkt så många gånger förut. Om framtiden, om arbetet, om städerna som ändras framför mina ögon. Jag är glad att jag har en möjlighet att resa till Peru och arbeta med det jag vill. Jag är glad att det finns ett annat projekt som ger mig möjlighet att arbeta med det jag vill, men riskerna är betydligt högre och därmed mycket mer skrämmande. Men om inte nu, när?

I min mejlbox har det ramlat in brev från världens alla hörn och jag blir varm i hjärtat när jag läser om deras tankar om mitt arbete i Peru. Söta Prue skriver:

I know absolutely nothing about Peru, if it was Prue I could tell you all you need to know.