Mitt Melbourne

Southern Cross
Jag kom igår. Ett igår som passerat sedan länge. Jag hade längtat länge och när jag såg staden komma närmre hade ögonen varit öppna i ett dygns intensiva väntan. Jetlagen kändes i kroppen men syntes inte i ögonen som glittrade efter det nya. Ville ha mer intryck och rusa upp längs med gatorna, äntligen, äntligen i staden som dragit så länge. Adrenalinet strömmade genom ändlöst leende, genom stora ögon, genom sökande händer som ville lära känna staden. Somnade i ett vinterkallt hotellrum men värmen brann inombords.

Flinders Street
Hem. Min lägenhet. Min ljuvliga lägenhet med vackraste utsikten, med alla stadens upplevelser inom några kvarter och en plats att vila högt ovanför Melbournes stormiga gator där äventyren vandrade.

Section 8
Det började om vintern med givna torsdagsdrinkar. Alltid lika roligt, alltid många kreativa människor på utomhusbaren. Vi drack för att hålla värmen uppe, vi satt tätt intill varandra vid värmepelarna och våra skratt ekade upp längs med de China Towns slitna fasader.

På Section 8 träffade jag P. en sen kväll. Han drack öl; gör inte jag, men när han köpte öl till mig tog jag emot den hand som öppnades. När han satte sig tätt intill kunde jag inte låta bli att låta fingrarna smeka genom hans bruna korta hår.

Vi var några stycken som vandrade i berusande tillstånd i samma riktning och då fanns det säkert någon förklaring till att han och jag oförklarligt sprang nerför Elizabeth Street och vidare hem mot mina gator. Jag hade ett par nya lågt skurna svarta jeans, som envisades med att glida ner. Minns att jag skrattande sprang hållandes linningen.

Varma stannade han och jag utanför mitt hotell och hans andedräkt var nära, kittlande och han frågade mig om jag ville fortsätta. Tänkte att det var första kvällen, såg in i hans bruna lockande ögon och dröjde kvar vid tanken innan jag sa nej. Hans ögon retades när han sa att ”det var inte ett nej; jag känner mina ja och nej. Det där var ett kanske”. Hans orakade kinder kysste mig god natt och medan hans armar stannade runt min kropp sträckte jag mig upp mot hans hals och kysste den kvardröjande. Han log; jag log. Sedan anslöt de andra och jag gick upp till mig.

Riverland
Swanston är Melbournes smutsigaste gata, ett turistigt Drottninggatan, men dessutom med hästar och busslaster överallt. Det var mitt i natten när vi gick den upplysta stökiga gatan ner. Vi kom från en bar, på väg till Riverland när P stannade och pratade med några hemlösa. Jag fortsatte gå, men stannade ett par meter framför när han inte kom. Han var onykter, det var kallt och jag blev irriterad på att vänta. Han tyckte att jag var arrogant; det var jag men argumenterade bitskt tillbaka. Han skulle ha kunnat bita tillbaka, men istället drog han mig tätt intill sitt bröst och lät armen ligga kvar om mig när vi fortsatte gå. Jag smälte när hans armar vågade hålla kvar.

Vi gick till en bar nere vid Yarras höstmörka vatten. Jag köpte öl till honom och vodka, lime and soda till mig. Han hade börjat ett nytt jobb, var trött och stressad av det nya. Hans slanka kropp bar ett par tighta jeans, en kortärmad t-shirt och han frös där vi satt utomhus. På andra sidan bordet satt ett par vänner, på vår sida av bordet var bara han och jag. Ovanpå bordet stod våra kalla drinkar och skänkte inre värme. Under bordet låg hans kalla hand uppe på mitt lår och skänkte yttre värme.

Han och jag bröt upp och fortsatte att gå snabbt längs med Yarras vatten. Han sa att det var ovanligt att gå tillsammans med flicka som höll samma tempo som honom. Jag hörde honom tala web och flash och jag hörde mig prata motion, men tankarna tänkte blixtrande rörelser. Vi kom fram till mitt hotell och han fortsatte att gå. Jag tittade lite överraskat på honom och sa dumt ”jag bor här”. Han vände sig om och sa ”aren’t you going to walk my way?” ”Aren’t you going to walk mine?” svarade jag.

Han stannade, drog mig nära och lutade sig ner mot mig. Jag väntade på att hans läppar skulle möta mina, men istället hamnade läpparna på min kind där de dröjde sig kvar medan de viskade tyst vid mitt öra. Sedan släppte han taget och sa att vi snart skulle ses igen. Det var sista gången jag såg honom.

Bryggan
Hela våren och sommaren var det troligtvis det säkraste stället att hitta mig. Ipoden spelade under många långa timmar när jag satt på träbänkarna nere på bryggan och kände brisen i håret. Den bris som fick sidorna i min visual diary att bläddra. Jag tecknade oavkortat, thumbnails till grafiska designarbeten, ibland förbipasserande i några hastiga linjer, men när pennan vilade var det hans ansikte som framträdde ur de oskrivna linjerna.

Yarra River
Gå, gå, gå, gå. Ändlösa steg skrev ändlösa texter. Till mig, till honom, till datorn sedan till bloggen. Vinter, långärmat, snabba steg och solglasögon. Sommar, linne, solkräm och solglasögon. Solglasögon som dolde något som lindrades av stegen.

Southbank
Han stod intill mig på en balkong och vi drack bubblorna han serverade, senare stod han framför mig och jag lutade mig något bakåt med våningarna rasandes under nacken. Hans händer sökte min nacke, mina bara axlar, händer som vilade utanpå min klänning, innanför.

Innanför balkongen fanns väggar av glas från golv till tak, en dubbelsäng längs med fönsterna, en utsikt högt över den ljusskimrande innerstan. En utsikt som jag i bubblorna råkade säga vara distraherande. Really, sa han förvånat. Nej, sa jag leende; ja tänkte jag medan jag kysste bort hans tvekan. Vilade i starka armar, händer mot min hud, snarkande lugna andetag vid min sida; jag sov inte alls. Blicken fäst någonstans utanför.


Flinders



Du.
Jag.
Vi.
I ett ögonblick var det bara vi.

Kände dig, vände blicken och såg dig komma närmre.
Du stirrade på mig.
Jag stirrade på dig.

Jag försökte slå undan blicken.
Du drog den tillbaka till dig.
Dina ögon såg igenom mig.
In i mitt hjärta.
Tog det.
Det var redan ditt.

Du höll mig fast i din blick.
Jag dig.
Jag höll för hårt.
Du höll inte alls.

Du släppte mig.
Vände blicken utan att se tillbaka.
Du fortsatte gå.
Bort från mig.

Jag gick vidare utan att stanna.
Hjärtat stannade.
Stannade kvar.