Staden är aldrig tyst och jag reagerar inte längre när brandbilar och ambulanser larmar genom gatorna. Men det var ovanligt många larmande ljud och helikoptrarna börjad ilsket svärma runt huset. Sedan började telefonen ringa och oroliga vänner frågade om jag var okej. Jag är okej. Det finns andra som inte är det.
En dödskjutning har precis ägt rum ett par hundra meter från där jag bor. Tre personer sköts, varav en dog och de andra förts till sjukhus. Vanligtvis vimlar CBD av människor men nu är gatorna nästan öde. Endast piketpatruller syns rusa längs med gatorna; journalisterna följer tätt i hälarna. Gatorna utanför mitt hotell är avspärrade och jag kan inte lämna byggnaden. Bilden tog jag från en balkong på samma plan där jag bor. Det är tyst i Melbourne nu.
skip to main |
skip to sidebar
Jag lite överallt
Speglingar från förr
Archive
-
►
2012
(1)
- August 2012 (1)
-
►
2011
(35)
- June 2011 (3)
- May 2011 (4)
- April 2011 (7)
- March 2011 (3)
- February 2011 (13)
- January 2011 (5)
-
►
2010
(86)
- December 2010 (2)
- November 2010 (10)
- October 2010 (13)
- September 2010 (8)
- August 2010 (7)
- July 2010 (1)
- June 2010 (3)
- May 2010 (6)
- April 2010 (5)
- March 2010 (6)
- February 2010 (6)
- January 2010 (19)
-
►
2009
(157)
- December 2009 (13)
- November 2009 (21)
- October 2009 (11)
- September 2009 (9)
- August 2009 (15)
- July 2009 (12)
- June 2009 (10)
- May 2009 (14)
- April 2009 (15)
- March 2009 (15)
- February 2009 (16)
- January 2009 (6)
-
►
2008
(230)
- December 2008 (9)
- November 2008 (12)
- October 2008 (19)
- September 2008 (24)
- August 2008 (15)
- July 2008 (24)
- June 2008 (19)
- May 2008 (20)
- April 2008 (21)
- March 2008 (17)
- February 2008 (20)
- January 2008 (30)
-
▼
2007
(381)
- December 2007 (36)
- November 2007 (29)
- October 2007 (35)
- September 2007 (37)
- August 2007 (43)
- July 2007 (50)
- June 2007 (50)
- May 2007 (47)
- April 2007 (54)
9 comments:
Otäckt, det var plötsligt en helt annan utsikt.
Tänkte också på det. Samma stad, samma plats men för några kommer inget längre att vara detsamma.
Det behövs så lite för att en idyll ska försvinna för en ganska lång tid.
Vad obehagligt! På ett ögonblick kan allt vara förändrat.
Mmm...otäckt. Vet inte om det är priset man får betala med att bo i en storstad med fler människor runtomkring som är kapabla till vadsomhelst. Å andra sidan sker det ju dramer i mindre samhällen också... Lite cyniskt får man väl säga att det var tur du inte kom i vägen för denna uppgörelse...huh...
Miss Upsey Daisey: I kväll var journalisterna och poliserna nästan borta. Ingen skillnad på ytan.
Lisa: Ja.
Peter: Galna saker händer överallt och någonstans har galenskapen blivit en del av vardagen. Något man inte längre reagerar på när man läser om. Men det var första gången det hände i kvarteret jag bor; en tidningsnotis som kom nära.
Iii. Usch. Jag känner igen den där otrygga känslan, och känslan av att se på gatorna på ett annat sätt. När jag bodde i Spanien för några år sen ägde ett knivmord(och senare flera överfallsvåldtäkter) rum precis utanför där jag bodde. Man ville inget hellre än att hålla sig inne då.
Obehagligt! Plötsligt kan man få perspektiv på saker för en stund.
Laanna: Jag har alltid känt mig trygg i Melbourne. Däremot var jag ofta livrädd första gången jag bodde i Frankrike och var tvungen att passera hyfsat ruffiga områden på väg hem om kvällarna.
Susanna: Men bara i ett ögonblick, sedan fortsätter vardagen.
Post a Comment