Filmstund och stumfilm

Tillbaka hemma igen till snabbt bredband och boende på ett bättre hotell än det jag lämnade. Nice. Flyget var försenat på hemvägen också och irriterande nog samlade de in headseten en timme före landning. Sedan tittade jag på stumfilm en timme. Not so nice. Speciellt inte som filmerna var modifierade och textade på arabiska. Nej heter föresten .y på arabiska, tror jag i alla fall.

Intill mig satt ett par i lycratrikåer, joggingtröjor och gympadojor. Deras mat var utan salt, socker och fett. De drack vatten. Jag drack vin. Mannen till höger om mig beställde in fyra flaskor vin till maten, två vita och två röda (det gjorde inte jag). Jag kände mig inte i allt för dåligt sällskap av saltmadamens blickar mot våra klirrande glas.

Jag var något stressad inför tullen eftersom de ofta är ganska bryska och ställer hundra frågor, likt de gjorde i Auckland. Många reser till Nya Zeeland för att få ett tre månaders semestervisum, och jag var beredd på att de skulle fråga mig. Kontrollanten frågade mig ingenting.

En snäll vän hämtade upp mig på flygplatsen. Jag hade räknat med att släppa väskorna i lägenheten och sedan fortsätta ut på middag, men av det blev inget. Det är lite halvtrist för jag har aldrig haft plattare hår än jag har just nu. Det ser sådär dyrt ut. Gäller att passa på medan det varar.

Jag har behövt klippa mig ett tag och jag passade på i dag i Auckland. Min trevliga frisör Paul i Melbourne klipper riktigt bra, men han klipper alltid av lite för mycket. Han har i sin tur arbetat på den salong i Paris där jag brukade klippa mig hos lika trevliga Nicolas. Jag har ett flerårigt kärleksförhållande till Toni & Guy och klipper mig just ingen annanstans. Salongen i Stockholm är inte dum den heller.

Nu ska jag läsa ikapp vad som har hänt medan jag varit borta.