French cocktail party

Jag är förmodligen den enda svenskan som är med i franska handelskammarens ungdomsorganisation och igår var jag inbjuden till ett franskt reklamhappening på Federation Square. Mer precist var det filmvisning av fransk tv-reklam och efterföljande cocktailparty. Jag släpade med mig ett Grace och Deanna och jag hade på mig en fransk cocktailklänning och kappa. Jag tog också mina spetsigaste pumps och aj aj aj säger jag bara. Det värsta är att jag har två nätter till framför mig på höga klackar. Och nej, att gå ut i cocktailklänning på låga klackar är inget alternativ.

Det var en intressant kväll med allt från en charmerande talare från George Patterson (reklambyrå), vars hand för övrigt hamnade på en betydligt yngre blond dam under cocktailpartyt. Vad vet jag, kanske var det hans fru och den handberöringen var förmodligen långt mer intressant än att ta de unga leende uppåtsträvande förmågorna i hand. Det var mycket reklamfolk igår och de stack ut lite i sina rutiga och randiga eller bara udda kostymer. De unga fransmännen var så typiskt franska att jag bara log och saknade mitt Frankrike. Med franskan överallt närvarande började jag visst också prata franska med Grace, vid mer än ett tillfälle, vilket var lätt generande.

Vi minglade och drack gratis vin och det bjöds på en massa franska delikatesser som gourmetchoklad, croissanter och franska ostar. Jag höll mig till vinet. Vi fick också en giftbag och det var en intressant blandning. Huvudsponsorer var Renault och L’oreal och någon bil fick jag tyvärr inte, men väl en massa dyra hårprodukter. Mer underligt var att mer än hälften av produkterna var till män. Någon man finns just inte i sikte, men om inget annat kan jag nu locka honom till mig med hårstylingprodukter och nescafe för det fick jag också.

När Grace gett upp jakten på en het fransman gick vi vidare i natten till några andra barer. Nog för att det är lätt att spela spelet och låta en leende man i baren betala, men ärligt talat betalar jag hellre mina drinkar själv än känner mig tvingad att konversera med någon. Om han däremot verkar vara trevlig kan han få betala för mina drinkar och i värsta fall är det bara att ursäkta sig med dansgolvet.

Igår bjöd en ung smått onykter man mig på drinkar och när han för andra gången frågade var jag kom ifrån tyckte jag han kunde betala för mina drinkar utan minsta dåligt samvete. Han trodde för övrigt att jag drev med honom när jag sa hur gammal jag var. Han fick för sig att jag var 22, vilket är några år sedan och jag kunde se blicken i hans ögon förändras när han fick klart för sig att jag var svenska OCH äldre. Någonstans där ursäktade jag mig med att dansgolvet lockade.