Målande minnen

Det finns inget vackrare än när kärleken lyser starkt. I några av mina vänners ögon glittrar höstsolen och de sitter och ler åt just ingenting. Man kan prata med dem och de svarar, men ögonen avslöjar att de finns någon annanstans. I en vackrare värld. I en värld fylld av kärlek. Och man kan inte annat än le med dem.

Det finns inget sorgligare än när kärleken brister. En annan av mina vänner var hemma hos mig i veckan och i hennes ögon fanns bara smärta. Det hade varit dåligt länge och hon var den som slutligen lämnade. Hon älskar honom fortfarande. Hennes tårar rann stilla medan hon berättade det senaste. Jag öppnade en flaska vin och lät henne prata. Hon var helt fokuserad på mörkret, på det som gjorde så förtvivlat ont.

När hon tystnade efter ett tag frågade jag henne vad som var det finaste hon skulle ta med sig från förhållandet som inte längre var. Hennes ögon fick plötsligt liv och hon började berätta. Hennes före detta pojkvän var konstnär och när han fyllde år senast hade hon bjudit honom på middag. Efter middagen hade hon gett honom ett paket innehållande en stor vacker visual diary. När hon gav den till honom sent den där kvällen hade hon sagt att den skulle vara ett minne över deras kärlek. Hans målningar av henne. Och han hade kärleksfullt tecknat hennes kropp. Han fångade mig, sa hon genom tårarna i kvällens första leende.