Minns ni Alan? Han som följde mig hem efter mina födelsedagsdrinkar? Han som fick gå hem ensam? En gemensam vän ringde nyss och berättade fortsättningen på vad som hände efter det att vi hade skilts utanför mitt hotell.
Han hade gått tillbaka genom stan för att hämta sin bil i garaget där han hade parkerat. Förvånad hade han upptäckt att garaget hade stängt för natten. Det öppnade först nästa morgon. Där stod han ensam i natten och mötte kvällens andra misslyckande. Ingen flicka. Ingen bil. Det är inte annat än att jag tycker lite synd om honom.
4.15.2007
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
hehe. inte lätt ibland...
stackaren.
Med ett stank av skadegladje...
alltid.
Post a Comment