Bada med spindlar

VARNING: SPINDELBILDER

Nu sitter jag här utan leende, eller kanske snarast nervöst leende. Jag har precis läst om Moisthlms spindeljakt och det var roligt, men nog inte så smart. Jag är på väg till de stora spindlarnas territorium på semester och saken är den att jag alltid har varit rädd för spindlar. Inte lite kokett rädd för spindlar, snarast livrädd för dem. Att dammsuga upp en spindel är det enklaste eftersom man inte behöver närma sig. Det är enkelt i två sekunder tills man inser att det förmodligen finns en levande spindel inuti dammsugaren. Jag tror inte en sekund att den inte skulle kunna krypa ut från samma håll som den kom in, om än i något tufsigare skick, i värsta fall revanschsugen.

Återstår att eliminera spindeln om det nu inte finns a knight in shining armor som kan göra det åt en. Och det finns det tyvärr inte alltid. Jag har nog eliminerat ett antal spindlar i mina dagar. Ofta både i falsett, men på något sätt har det alltid gått. När jag skulle flytta till Australien var spindlarna mitt största bekymmer. Dessutom fanns det ingen hejd på spindelhistorierna. En kompis berättade att när hon blivit biten av en spindel i sängen antog hennes ben ballongform i en vecka. En annan uppmanade mig för att alltid titta i taket att det inte fanns några spindlar innan jag duschade. Spindlarna släpper taget i fukten och landar på en och det kan vara farligt om det är giftspindlar. Låta bli att duscha? Låta bli att sova?

Spindelhistorier till trots anlände jag på Australisk mark och flyttade in i stan. Första veckan i min lägenhet kom hotellets vaktmästare och rensade mina ventilationsfilter. Jag passade på att fråga honom om det kunde komma spindlar nedkrypandes genom ventilerna. Han gapskrattade och sa att det inte fanns några spindlar. På allvar, frågade jag eftersom jag misstänkte att hans skratt var ironiskt. Yes, no spiders, skrattade han. Min första vecka i lägenheten riste jag maniskt kläder innan jag tog på mig dem och lyfte på kuddar innan jag lade mig på kvällen. Det fanns aldrig några och jag tänker helt enkelt inte på spindlar längre. Jag tittar definitivt inte i sängen innan jag lägger mig. Jag har aldrig sett en spindel i stan. På allvar.

Märk att jag sa i stan. Jag firade jul tillsammans med några vänner som bor på en farm på landet. På landet finns det spindlar. Många. Spindlarna kryper vanligtvis in som mest när det regnar, och trots att det nästan aldrig regnar här öste regnet ner kvällen vi kom fram till farmen. Jag började ana oråd. När jag kom in i mitt rum hade någon vänlig själ öppnat fönstret för att vädra och samtidigt tänt ljuset. Då blev jag direkt stressad. Jag stängde fönstret och hämtade min vän till att söka igenom rummet. Bäst att kolla sängen och lyfta på kuddar. Första svarta spindeln syntes då ila över sängen. Några minuter senare och mycket spray var den död. (Man slår vanligtvis inte spindlarna, man sprayar på dem eftersom kroppskontakt är olämpligt om de är giftiga). Efter en stund fick vi syn på en spindel i ena hörnet. Den eliminerades också efter vissa bekymmer. Spindelfritt konstaterades det medan jag stod betydligt mer skeptisk vid sidan av och nickade lite nervöst. Jag sov inte en blund första natten.

Under den vecka jag var på farmen var det bara att konstatera att det fanns spindlar ÖVERALLT och till slut vande jag mig. Jag var till och med duktig och fångade upp en i en påse och bar ut den genom ytterdörren. Sista dagen frågade de om jag ville se några riktiga spindlar. Riktiga? Jag tackade nej; jag hade redan sett fler spindlar än jag gjort i hela mitt liv.

I norra Australien är spindlarna större. Det upptäckte jag när jag var i Byron på semester. Jag hoppade inte ont anande ner i bubbelpoolen och drömde mig bort när något stort bubblade upp intill mig. Jag hann tänka att det där såg ut som en spindel. Några sekunder senare kom klumpen upp på min kropp och det var ingen tvekan. Det var definitivt en spindel. Jag flög upp ur poolen och jag och Liz väntade tills bubblorna slutade. Då fick vi syn på den här. Som de två europeiska flickor vi var hade vi ingen aning om vad det var.

Nu sitter jag här framför datorn och nojar och tänker på att jag ska resa ut i öknen på semester. Mycket kryp. Mycket spindlar. Sedan ska jag till norra tropiska Australien. Stora kryp. Stora spindlar. Mina australiska vänner skrattar lite och säger att det bara är att ha skor på sig och sedan kolla sängkläderna. Australiens giftigaste spindlar är relativt små, men det är de stora som skrämmer mig mest. Det är tyvärr så stora att de inte ens dör om man sprayar gift på dem. Möjligen dör de om man slår sprayflaskan i huvudet på dem.