10.05.2009

Vad tänkte du på?

Måndagmorgon, första dagen tillbaka efter en veckas ledighet och gick in till kritiken med några få timmars sömn. Två lärare, min foliolayout projicerad på väggen med 80% av min tänkta examensfolio. De gick sedan systematiskt igenom sidorna på några minuter och det var kritik i stackatoform.

”Fel vinkel, du skulle ha fotograferat det uppifrån, nerifrån, för ordinärt, för stelt, fel uttryck, för ordinärt, för mörkt, för ljust, för ordinärt, fel bild från plåtningen, vad tänkte du på? Sammanfattningsvis håller bilderna en genomgående god teknisk nivå och det är kompetent utfört men bilderna är inte tillräckligt starka; det är inget som gör att man stannar kvar och tittar, saknar wow-faktor och inget som kommer ge dig arbete.”

Så man låter det sjunka in ett ögonblick, men tystnaden missförstås och kritiken skärps. ”Du har gjort en designfolio där designen överskuggar dina foton och i första hand är du fotograf. Jag hade blivit vansinnig om en designer hade brutit ner en bild på det sätt som du har gjort här”, sa han och pekade. Den andre läraren stod för crescendot ”det grundläggande problemet är att du inte är en tillräckligt stark designer”.

Och det var det som satte sig. De säger alltid att mina foton är kompetenta men utan wow-faktor; det är inte som att jag inte försöker. Men designen, det var det som tog. Man kan slå kritiken ifrån sig, säga att vi inte har samma syn på design och ibland är det så, men jag vet också att jag vanligtvis håller med dem när de kritiserar andra studenter. Det är bara att ta in att det ligger något i vad de säger och det är det som gör ont, att inte räcka till.

At the end of the day är det bara en folio, annat som är viktigare, men det här är oerhört viktigt för mig och tanken är att examensfolion ska sammanföra 2 års kunskaper och innehålla mina starkaste bilder. Det gör den inte och jag vet inte varför det har blivit så; vet att det inte är lång tid kvar till slutinlämning.

Ironiskt nog blev jag erbjuden ett arbete i fredags, ett arbete som jag inte hade sökt och som jag visserligen valde att tacka nej till idag.

För två veckor sedan bestämde institutionen att vi skulle lämna in bidrag i Australiska fotoförbundets tävling om årets fotostudent i Victoria. Min lärare tittade hastigt igenom mina bilder och sa ”det är inte som du kommer vinna några priser med det”.

Fast jag gjorde det i dag, vann ett silver i porträtt. Men vem bryr sig och jag känner mest att jag behöver ta ett steg tillbaka från examensfolion och fundera på vad som ska vara kvar och vad som ska göras om.

4 comments:

* said...

fan vad det svider.

jag vet inte vad jag ska säga mer än att jag tycker att det är hemsk kritik lite väl sent från deras sida. jag hade varit så förbannad.

hang in there.
stor kram.

egon said...

ja ÅH vad det där måste svida. men du, tänk på att det de säger inte är något som absolut kommer hända. du skriver det ju själv. det är endast deras åsikter, inte någon profetia på vad andra kommer tycka. gå på din magkänsla, våga stå på dig. kram!

Anne said...

Ja, det svider. Som fan. Och ja, det hade varit lättare om jag hade fått kritiken för ett par månader sedan, men det finns fortfarande tid att förbättra.

Jag valde porträtt men kanske hör jag mer hemma i mode. Jag kan alltid fokusera mer på mode efter examensfolion är inne.

Laanna said...

Håller med alla andra: förstår att det måste svida. Å andra sidan, om det fortfarande finns tid att förändra, är det ju inte kört än.

Ta ett steg tillbaka, byt perspektiv, fråga någon helt annan, hämta inspiration någon annanstans i från, och ändra det du vill ändra på fotona, men anpassa dig inte för mycket.