7.19.2007

When you get what you want

En av mina vänner hade ett stabilt förhållande med sin sambo sedan några år. En kväll ringde hon honom när hon var i mataffären och reagerade på att han verkade frånvarande. Hon åkte hem, gick in i köket och började lasta in matvarorna. Han kom in i köket, tittade på henne och sa ”jag kan inte göra det här längre”. Han sa att hade inte träffat någon, men att han hade slutat älska. Han hade redan packat sin väska och kvar stod hon med en kyl full av matvaror och ett hjärta fullt av obesvarade frågor.

Ett par veckor senare när hon tog hand om tvätten och hittade hon en lapp i fickan i hans jeans där det stod ”jag har checkat in oss i rum…”. Det var inte hennes handstil. Det var som en dålig film och han nekade när hon konfronterade honom. Arbetsmöte, sa han. Det förändrade inget. Han hade redan lämnat och hon var tröstlös. Han var fortfarande hennes livs kärlek.

När jag lärde känna henne berättade hon efter ett tag den här historien för mig med smärtan överallt närvarande i ögonen. När hon berättade hade det gått snart ett år sedan han lämnade och han var sambo med hotellkvinnan. Min vän bodde vid den tidpunkten tillsammans med en annan man; en man som älskade henne mer än någonting annat. Hon var generad över att hur mycket hon kände och att han alltid var det första hon tänkte på när hon vaknade, när hon somnade. Han var alltid där och samtidigt aldrig där.

Igår kom det ett mejl från henne som har stannat i mina tankar. Det stod kortfattat att den man hon älskat mest hade letat upp henne, stått i hennes hall och berättat att han ville ha henne tillbaka. Han hade bett om ursäkt, förklarat att han tänkte kämpa för henne och att hon fortfarande var hans livs största kärlek. Han vill bara att det skulle bli de två igen.

Hon skrev till mig att hon inte förstod någonting. Jag vet att detta är vad hon ville men orden jag kom att tänka på when you get what you want but not what you need. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag vill bara att hon ska vara lycklig.

7 comments:

Miss Upsey Daisy said...

Jag tror inte att man kan förlåta och vara lycklig sedan. Det är nog ett för stort ärr i hjärtat.

Owe said...

Jag förstår dig helt.

Hon har blivit sviken av en som hon älskar mest i hela världen.

Hon har säkert inte förstått varför han lämnade henne.

vem kan förstå ?

Hon har säkert många frågor men inga svar.

Trots allt så älskar hon sin fd sambo.

men det ligger troligen någonting i vad du tänker, är det vad hon behöver ?

Tillit ...

Mård said...

Hon kommer nog aldrig kunna lita på honom igen. Så det är nog omöjligt.

Anne said...

Jag vet faktiskt inte. Till slut handlar det bara om tillit.

smul said...

Om jag ska säga vad jag tror, så tror jag att man visst kan förlåta och att man visst kan försöka igen, men någonstans försvinner en del av tryggheten man har med sig själv. Alltså självkänslan eller förtroendet eller vad man nu kallar det. Man var ju någon gång i tiden inte tillräcklig liksom, han valde någon annan. Men nog går det även om det kanske inte är idealiskt.

Anne said...

Smul, det ligger mycket i det du skriver, inte bara tillit till honom, tillit till sig själv också.

Annika said...

Jag har en kusin som råkade ut för något liknande. Hennes livs kärlek, tillika pappan till hennes två barn, blev förälskad i en annan och lämnade dem. Efter en tid ångrade han sig, hon förlät honom och tog honom tillbaka. Det höll ett tag till, men blev aldrig riktigt bra igen. Nu bor han återigen med sin förälskelse.

Jag tror så här: Har det en gång tagit slut, finns ingen väg tillbaka. Det finns en anledning till att känslorna svalnade och hur gärna man än vill kan man inte tvinga dem att växa sig starkare igen.