Att följa sitt hjärta

En tjej i min klass berättade att hon blivit inkallad på expeditionen i slutet av förra terminen. Hon möttes av ett par lärare med allvarliga ansikten. De hade frågat om hon var säker på att hon vill bli fotograf och att hon borde överväga att avbryta utbildningen. De menade att hennes största problem var avsaknad av stil. De kunde inte hitta den i hennes bilder.

Hon blev tyst och ledsen men tog det med sig och valde att komma tillbaka. Orden låter hårda men jag tror att lärarna fick ut precis vad de ville ur samtalet. Glöd. Vilja. De tvingade henne att ifrågasätta sina val och det finns inget som är mer effektivt än att våga ställa de svåra frågorna. Vem är jag? Vad vill jag? Var är jag på väg?

Stil är stort och svårt, men det är också enkelt. Det handlar om att följa hjärtat, att lita på det man tycker om och mod att våga följa det. Mod att fortsätta även om det misslyckas och brister, för det som en gång gjorde ont förändras långsamt till styrka. Själva ifrågasättandet skärper fokus. Men sannolikheten att man lyckas är redan otroligt mycket bättre eftersom tron kommer inifrån hjärtat. Det kommer lysa genom arbetet och få det att skimra och det min vän gör hela skillnaden.