6.06.2008

Do it

Stor presentation och jag gick direkt hem och lade mig att sova utan att drömma. Vaknade av en indisk telefonförsäljare som entusiastiskt gratulerade att jag hade vunnit en hotellövernattning om jag bara köpte resan genom dem. Jag orkade inte lyssna klart men slogs av ironin att bli gratulerad av okända men inte av kända.

Den här veckan har gått med växande frustration och ilska över reaktionerna från tävlingen. Stickande kommentarer och bitterhet från människor i min närhet som jag inte hade väntat det av. Lätt att säga att det bara är att skaka av sig och jag skakar det av mig, men ändå sårar det. Trött på att höra gång på gång att ”yada yada jag är avundsjuk, du har fått bla bla”. Jag satt kvällar och nätter och tog spårvagnen varje dag till labbet i St Kilda under en vecka för att få det resultat jag ville ha. Man får inte saker; man får inte utrymme; man tar det.

Det finns alltid människor som vill berätta att man inte kan. När jag blev erbjuden lektorstjänsten på ett franskt universitet fick jag höra att jag inte var erfaren nog. Det gick alldeles utmärkt. Sedan fick jag höra att det var lika galet att lämna tjänsten för att resa aningen planlöst till Australien. Det gick också.

I Sverige fick jag höra att det var omöjligt att komma in på en byrå utan att känna någon och dessutom saknade jag byråerfarenhet. Vår CEO tyckte annorlunda och det är guld att kunna vara sin egen AD när man behöver.

Jag fick höra att mina foton inte skulle ha en chans i den nationella fototävlingen förra veckan och det stämmer att jag inte vann, men jag lyckades få poäng för mina foton. Man får inte plats; man måste ta plats och det är trevligare att svara på frågor i en cocktailklänning.

I dag sa en lärare till mig att jag inte hade kunskaper nog att assistera en av de fotografer som hört av sig och vill träffa mig. En fotograf med stora internationella konton. Inte vet jag, men själva påståendet att jag inte kan får mig mest att i bästa Lotta på Bråkmakargatanandan mest vilja stampa hårt i golvet och säga att jag kan visst. För jag är trött trött trött på att höra att jag inte kan, eller att det inte går. För det går visst att göra vad man vill om man bara brinner tillräckligt mycket.

10 comments:

EvaP said...

Bättre sent än aldrig. Varmt grattis till dina framgångar och jag önskar dig ännu större av samma sort inom det närmaste.

Anonymous said...

Det här är min syster! Jag är så stolt över dig! Kram J

Owe said...

Du har rätt.

Du kan absolut...

Järnladyn said...

Amen! :)

Anne said...

Tack alla.

Fröken Lund said...

Så himla skittrist när folk ska vara missunnsamma och tala om för en vad man klarar och inte klarar. Och så väldigt fräckt att fälla kommentarer om att du skulle ha "haft tur" som nått dessa framgångar. Det kommer alltid finnas en klick människor som inte är beredda att ge en det utrymme man tar sig eftersom det bara påminner dem om deras egna tillkortakommanden. Jag är helt övertygad om att du kommer fixa vad du än bestämmer dig för. Häftigt om du får assistera den där fotografen! :-)

Lisa said...

Helt rätt attityd!!

Anne said...

Fröken Lund, det skulle vara hur roligt som helst att arbeta med honom, men inget konkret som det ser ut nu.

Lisa, jo, man får inte gå in i det där, bara gå vidare.

egon said...

jag bara gapar när jag läser om din vistelse och medverkan i tävlingen och efterföljande saker och vill bara vråla GRATTIS! du är så jävla duktig! och det kan ingen ta ifrån dig.

även om det är på ett annat plan och i andra sammanhang så känner jag så väl igen allt det där. med avundsjukan och "du har tur". ibland undrar jag själv om min tillvaro handlar om tur eller att jag faktiskt varit envis, men ingen jävel ska få mig att tro att det är slumpen som gör att jag får framgångar inom det jag vill ha.

Anne said...

Egon, du skriver alltid så tänkvärda kommentarer och jag har återkommit till det här under dagen.

Först, tack och sedan ja, jag tror det finns i alla branscher. Visst är det tillfälligheter, men det handlar om att ta tillvara på dem när de känns bra, släppa andra trådar som känns fel. Våga gå på det som känns bra.