10.31.2009

It's like falling in love

Jag svarade inte på frågan varför jag är fotograf när min handledare frågade. Inte för att jag inte vet, men för det ärliga svaret kändes för personligt där och då. Jag frågade Liam, skådespelare, samma fråga. Han var tyst en stund och sedan sa han det här:

"I act because I can express things I can't say in real life, I act to be happy and I act to move people to look at life in a new way . It's like falling in love, it's hard to put into words why it is what it is, but somehow you just know it completes you."

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

10.28.2009

Uppåt

Jag har aldrig behövt visa mina universitetsbetyg vid en anställning och ingen verkar någonsin ha brytt sig. Inte jag heller, utom de gånger som jag inte har fått ett högt betyg. Plötsligt skaver betyget på ett alldeles närvarande sätt.

En tillfällig lärare valde att låta eleverna i klassen sätta betyg och min klass var mitt uppe i en infekterad queen bee-konflikt där jag tog ställning för läraren och således mot klassen. Det slutade med att jag fick mitt första credit. (Betygskalan här är pass – credit – distincition – high distinction)

Jag lämnade in en överklagan, men det var så komplicerat och så många instanser att jag inte riktigt hade tid eller lust att fortsätta att driva vidare. Det var mer en principsak än betyget i sig, tänkte jag. I veckan kom en lärare fram till mig och frågade varför betyget inte blivit omprövat och att jag skulle lämna in folion igen. I dag fick jag besked att betyget höjts och att det var ett enigt beslut och fick vad som närmast kunde likna en ursäkt.

Jag blev alldeles oväntat glad, inte för betyget i sig, men för att jag fick rätt. (drygt jag vet) Det finns en anledning till att det är bra, en anledning som jag inte ens visste om. Tydligen delas det ut (ekonomiska) priser och diplom till de tre studenter med högst betyg och en lärare antydde tidigare i veckan att mina betyg var höga.

Så är det nog, räknar med HD i samtliga kurser den här terminen med undantag från ett ämne, men samtidigt var jag en total tomte i mörkrum första terminen första året. Jag hade aldrig så mycket som framkallat en rulle film och jag slet i det där förbannade mörkrummet, men jag lärde mig, har tacksamt nog alltid lärt snabbt. Jag har såklart lagt ner mycket tid och kraft på den här utbildningen de senaste två åren. Det är stressande att inte veta vad som händer efter kursen, men samtidigt skönt att gå vidare i nästa projekt.

10.27.2009

Italienare

Har assisterat Suzy i studion hela dagen och jag gick ut ur studion ikväll för att hämta ett annat objektiv och gick genom en smal korridor. Mötte en italiensk fotograf och han stannade, blockerade vägen, tittade på mig, jag tillbaka lite frågande. Han började knäppa upp skjortan, stod med naket bröst, pekade mot bröstet och sa ”Annevi, vill du ha sex med mig?”

Jag kunde ha sagt något snabbt, men det var så oväntat att jag började skratta istället och passerade honom med ett föga välformulerat ”fuck off”. Bakom mig hörde jag hans gestikulerande italienska fraser; han var knappast allvarlig och ingen aning var det kom ifrån.

10.26.2009

Producer?

Fullsatt rum på kritiken och jag var sist. Handledaren tittade igenom bilderna men sa ingenting mer än att vi behövde prata efteråt. Vi är inte eniga och främst handlar det om stil, ibland kan man kompromissa, ibland inte. Jag tänker inte ställa ut en ”komisk” bild på en ståuppare bara för att han är komiker; vägrar plåta en musiker på stan med gitarr i handen bara för att han är musiker.

Min handledare frågade vad jag ska göra efter kursen och jag vet inte, inte var, inte när, inte ens säkert med vad. ”You would make one hell of a producer”, sa han oväntat och kanske var det avsett som en komplimang, men han kunde lika gärna ha slagit mig i ansiktet.

Han pratade om arbetsmöjligheterna och jag reste mig, svarade att det inte var avsikten med att göra den här utbildningen. Han fortsatte att prata om min organisationsförmåga, pålitlighet och driv medan jag avbröt samtalet och gick ut ur salen.

10.21.2009

Bobby pins

Snoozade så länge jag kunde i morse och tittade på det långa rufsiga håret i badrumsspegel och gjorde den snabbaste frisyren av dem alla, knut och spände fast med mina nya extra långa hårnålar.

”Du ser annorlunda ut” sa en av mina kursare när jag kom och jag började nästan skratta. Mannen jag träffade förra året sa detsamma när jag kom till en middag en aning försenad. Jag svarade att jag inte haft tid att göra vid håret och han sa ”jag sa inte att jag inte tyckte om det; jag sade att det var annorlunda”. Män som skriver.

10.15.2009

Bumble Bee

Suzy ringde upp och frågade om jag ordnat min halloween outfit; hon hade fått sin med posten från USA igår. Egentligen ville hon ha den här och det är så mycket Suzy, men sedan blev det en kortkort rödluvancostume istället.

Oavsett vilken klänning man tittar på är kjolarna extremt korta och till flera av klänningarna står det "Please Note - these costumes are sized quite small, but are generously sized around the bust".

Jo. Räddningen finns i en längre underkjol skulle jag tro. Jag har inte bestämt mig, inte ens letat men det är lite som med det mesta, allt eller inget. Och ska man på stor halloweenfest så ska här kläs ut.

Kanske Bumble Bee eller Saloon Girl? Det ligger en kostymaffär i Prahran, får nog åka dit och rota runt bland kostymerna.

10.13.2009

Prisutdelning

Ska strax iväg på fotografförbundets månadsevent. Det är prisutdelning för årets fotostudent i Victoria och en ung fotograf i min klass tog hem en kategori. Hon och jag skrev, klippte och filmade en video ihop förra året i en kurs och hon är konstnär ut i fingerspetsarna. Hennes bilder är olika alla andras och jag blir alltid inspirerad av hennes arbete.

Själv ska jag hämta upp mitt silver så det är bara att dra på en klänning och bege sig.

10.11.2009

Ro

I morgon är det dags för nästa stora kritik och jag har sparat ner filerna, men någonstans känns det inte så viktigt längre.

Jag har haft en fantastiskt skön helg, har tränat och sovit, druckit vin och tagit det lugnt. Var längesedan sist och jag känner mig utvilad, gladare tror jag.

10.05.2009

Vad tänkte du på?

Måndagmorgon, första dagen tillbaka efter en veckas ledighet och gick in till kritiken med några få timmars sömn. Två lärare, min foliolayout projicerad på väggen med 80% av min tänkta examensfolio. De gick sedan systematiskt igenom sidorna på några minuter och det var kritik i stackatoform.

”Fel vinkel, du skulle ha fotograferat det uppifrån, nerifrån, för ordinärt, för stelt, fel uttryck, för ordinärt, för mörkt, för ljust, för ordinärt, fel bild från plåtningen, vad tänkte du på? Sammanfattningsvis håller bilderna en genomgående god teknisk nivå och det är kompetent utfört men bilderna är inte tillräckligt starka; det är inget som gör att man stannar kvar och tittar, saknar wow-faktor och inget som kommer ge dig arbete.”

Så man låter det sjunka in ett ögonblick, men tystnaden missförstås och kritiken skärps. ”Du har gjort en designfolio där designen överskuggar dina foton och i första hand är du fotograf. Jag hade blivit vansinnig om en designer hade brutit ner en bild på det sätt som du har gjort här”, sa han och pekade. Den andre läraren stod för crescendot ”det grundläggande problemet är att du inte är en tillräckligt stark designer”.

Och det var det som satte sig. De säger alltid att mina foton är kompetenta men utan wow-faktor; det är inte som att jag inte försöker. Men designen, det var det som tog. Man kan slå kritiken ifrån sig, säga att vi inte har samma syn på design och ibland är det så, men jag vet också att jag vanligtvis håller med dem när de kritiserar andra studenter. Det är bara att ta in att det ligger något i vad de säger och det är det som gör ont, att inte räcka till.

At the end of the day är det bara en folio, annat som är viktigare, men det här är oerhört viktigt för mig och tanken är att examensfolion ska sammanföra 2 års kunskaper och innehålla mina starkaste bilder. Det gör den inte och jag vet inte varför det har blivit så; vet att det inte är lång tid kvar till slutinlämning.

Ironiskt nog blev jag erbjuden ett arbete i fredags, ett arbete som jag inte hade sökt och som jag visserligen valde att tacka nej till idag.

För två veckor sedan bestämde institutionen att vi skulle lämna in bidrag i Australiska fotoförbundets tävling om årets fotostudent i Victoria. Min lärare tittade hastigt igenom mina bilder och sa ”det är inte som du kommer vinna några priser med det”.

Fast jag gjorde det i dag, vann ett silver i porträtt. Men vem bryr sig och jag känner mest att jag behöver ta ett steg tillbaka från examensfolion och fundera på vad som ska vara kvar och vad som ska göras om.

10.03.2009

Croft i kväll

Lördag kväll och jag ska snart dra mig ut i natten och möta upp med massa vänner. Jag hoppade över förfesten, ja, jävlar förfest, det är inte ofta det förekommer här, men nu är det Tasmanier som står för partyt.

Vill att han ska vara med ikväll, vill prata hela natten igen som förut, men inte och jag tänker inte säga något heller. Det går inte, så jag borde inte le, borde inte tänka på honom och minnas detaljer, men jag gör nog det ändå, kanske därför?

Han arbetar också kreativt, men vi är egentligen ganska olika och han är yngre än jag, inte mycket men ändå, yngre. Det känns ovanligt och det stör mig en aning; han stör sig på att det stör mig för han har rest mer än jag; förmodligen sett mer än jag och han tvekar inte att ifrågasätta det jag säger. Irriterande, attraktivt, men med en ärlighet och alltid i kombination med uppskattning, tvekar inte att ge komplimanger, kommentera min doft, mina kläder och mina bilder.

Kan lita på det han säger; han hör av sig när han lovat och han är vansinnigt vacker. Han skiner upp när han ser mig, kommer fram, står tätt intill mig när vi är ute, fixar drinkar så jag inte behöver. Men han rör mig sällan och vi är bara vänner och kanske är det bra; oavsett är det lite roligare med uppskattning. Själviskt kanske, men nice.

10.01.2009

Robert Wells

Robert Wells gjorde nyligen en kort Australienturné och jag talade med honom innan han kom hit om att göra en porträttplåtning medan han var här. Han var bara i Melbourne över dagen och det fanns inte tid, så jag plåtade showen istället.

Ljusteknikern nickar bekant och med ett leende när jag kommer in på Manchester Lane; säger nej innan jag har öppnat munnen. "Nej", han tänker inte ge mig mer vitt ljus och med en bestämd min är det rött ljus och rött ljus endast som gäller. Det finns en anledning att man använder rött ljus i mörkrummen och det är svårt att få några bra bilder i det låga röda ljuset.

Jag brukar be om bara liiite mer vitt ljus. Teknikern ler fortfarande, pekar ut mot publiken och säger, ”hela publiken eller du”. Och jag svarar, ”inte bara jag utan alla de som ser bilderna efteråt”. Sedan skruvar han lite på knapparna, men jag har en känsla av att han bara sympatiskruvar för att bli av med mig, som Elling och töftingen ni vet.

Robert var trevlig och jag har aldrig sett så många svenskar samlade på ett och samma ställe i Melbourne, eller möjligen matcherna på fotbolls-VM.