11.06.2008

Vänta

Det är en vanlig uppfattning eller kanske erfarenhet att fransmännen är arroganta, ibland direkt ovänliga. Vanligtvis handlar det i mötet med den franska byråkratin, banker, myndigheter och liknande som ofta kräver ofta en rikligt stämplad hög med papper för att åter vinna ett leende. Det är sådant man lär sig.

Det finns en annan sida av det franska samhället. Humanismen, artigheten, vänligheten i vardagen. Hur det är något självklart att högt hälsa på de andra i kvarterets brödbutik och lilla mataffär. Hur det är självklart att önska trevlig dag/kväll till de andra i hissen när man kliver ur, kända som okända. Hur fransmän genast kastar sig in i diskussioner, konflikter och försvarar de svaga. Hur unga, i allmänhet och unga män i synnerhet, aldrig skulle drömma om att sätta sig ner på buss och tunnelbana utan lämnar plats åt äldre/barn även om tåget är närmast tomt. En artighet som inte ska missförstås med ett hej kompis, men en vänlighet som gör vardagen trevligare.

Australierna har mycket men någon etikett finns inte. Det svingas och klingas i glasen, men det finns hjärta, en vänlighet som överraskar till en början. En vänlighet som är lätt att vänja sig vid, tas för given. De australiska männen sitter ner på spårvagnar och bussar men de reser sig för äldre. Ingen som armbågar sig före i busskön.

När jag gick på flygplanet i Melbourne var det lugnt och städat. När jag gick på planet i Singapore var det nästan lika lugnt. Sista planet var det mest svenskar och jag tyckte det var direkt otrevligt med det intensiva armbågandet och trängseln vid ombordstigning. Det är knappast först in bättre sittplats som gäller. Att SAS sedan tar betalt för vattnet i serveringen känns mest som ett skämt, eller att de inte brydde sig om att fälla ut bryggan utan lät alla gå ut och ner på den iskalla landningsbanan på väg in i terminalen. En tysk man intill mig muttrade om att ”SAS tjänade nog en 50 euro på avsaknaden av bryggan”.

Idag tog jag bussen hem med min systerdotter. Jag brukar inte ta bussen och när bussen kom in på terminalen rusade plötsligt alla människorna mot ingången, trängdes och knuffades för att komma på. Först på ger möjligen bäst plats, men det fanns sittplatser och mer därtill för samtliga. Min systerdotter satt i vagnen och det var ingen som erbjöd att hjälpa till. Jag har sett parisare lyfta barnvagnar genom franska tunnelbanan. Ung kvinna reder sig själv, men jag kan inte låta bli att tycka att armbågandet är sorgligt. Fullständig avsaknad av medmänsklighet, artighet och vänlighet.

15 comments:

Owe said...

Så sant.

Omtanke, hänsyn, hjälpsamhet, respekt, leenden gör att det kan kännas lite varmare och att man blir gladare även om det kallt ute.

issie said...

åh ja. drastisk skillnad mellan kanadensare och svenskar generellt i samma avseenden också. en hjärtlighet, en öppenhet. man blir mottagen av sina medmänniskor. det existerar i alldeles för liten skala i sverige.

Doktoranden said...

Svenskar är, sett till gruppnivå, ett ganska dystert armbågande folkslag.

Medmänsklighet? Jo här och där men inte alls överallt. Trist.

Miss Upsey Daisy said...

Efter att ha bott flera år i Schweiz skulle jag också säga att svenskar kan vara lite oartiga.

.perpotator said...

det är ingen slump att de tre orden man hör minst i sverige är 'tack', 'hjälp' och 'förlåt'.

Anne said...

Owe, jo

Issie, mottagandet ja. Jag var i din stad och handlade i dag.

Doktoranden, ja, den finns, skulle bara önska den fanns lite oftare i offentliga sammanhang.

Missy, tyvärr ja.

Perpotator, men tack hör man nog eller?

.perpotator said...

jo. ibland så hör man det. det finns hopp än

Anne said...

perpotator, hehe, indeed.

Laanna said...

Tack hör man definitivt i Sverige. Tänk bara på alla gånger vi tackar för att till exempel få tillbaka växel i kassan i affären:)

Jag tror inte att svenskar egentligen är oartiga, åtminstone är det inte känslan jag har fått, däremot kan vi nog vara ganska reserverade och ha lite av en "sköt dig själv"-attityd.

I arbetssammanhang tycker jag definitivt att svenskar är artigare och bättre att ha att göra med än människorna här i Nicaragua. Vi är mer diplomatiska, kan konsten att föra fram våra åsikter på ett ödmjukt sätt, och i allmänhet tror jag också att svenskar är ärligare än människor är här.

Anne said...

Det blir lätt generaliseringar och karaktär och uppförande inte nödvändigtvis är samma sak. Naturligtvis beror det på kontext och vad man jämför med.

Jag tycker det är oartigt och otrevligt att trängas och knuffas för att komma först, men det är såklart inte detsamma som att svenskar alltid är oartiga.

Laanna said...

Absolut beror det mycket på kontexten. Det är nog bara så att jag just nu råkar befinna mig i en kontext där jag trots allt ser ganska många fördelarna med svenskar:)

Och jo, jag håller med, såklart är det oartigt att trängas och knuffas.

Laanna said...

Absolut beror det mycket på kontexten. Det är nog bara så att jag just nu råkar befinna mig i en kontext där jag trots allt ser ganska många fördelarna med svenskar:)

Och jo, jag håller med, såklart är det oartigt att trängas och knuffas. Synd att det var så, eftersom jag tror att många svenskar har en vilja att vara artiga...nånstans där inne:)

Laanna said...

Och nu tänkte jag radera min första kommentar, men det tydligen inte...jaja;)

Anne said...

Äsch. Det är inte så lång tid kvar tills du kommer till Sverige eller?

Laanna said...

Det ar ju inte det...