11.19.2008

Vi saktar ner. Låter bli att öka.

Så kom brevet jag hade väntat på. ”Snygg folio. Du skulle verkligen passa perfekt här”. Rätt byrå, rätt internationella reklamgrupp. Börja om i Europa, inte samma plats men ändå samma som för ett år sedan, byrå igen, men mer grundat, bättre förutsättningar, starkare efter ett antal smällar. Cirkeln sluten, tänkte jag och packade ner sakerna från Melbourne i kartonger märkta ”Sverige” märkta ”stannar i Australien”. Jag åkte utan att veta säkert.

Nu vet jag. Inte Europa. Det kom ett besked på engelska i dag att de verkligen är ledsna, men har valt att inte nyanställa. Och det slår mig att jag inte är förvånad. I två års tid har det inte funnit annat än nej. Vanligtvis positivt gensvar, ofta från rätt ställe, men det finns alltid ett men. En aning mer förvånad att jag inte är besviken, eller kanske inte. Jag hade redan bestämt mig för att gå klart min fotoutbildning i Australien nästa år, men det fanns en tid när jag ifrågasatte om det var den bästa lösningen. Så jag sökte mig bort för att se vad jag hade för alternativ.

Inga. Tydligen. Vet inte varför det alltid är så svårt. Det gör det samtidigt enklare inför nästa år som redan är uppstrukturerat och fulltecknat, men det känns som ett viloår. Det är garanterat sista utbildningen för min del och lunginflammationen förändrade något. Jag har saktat ner och jag har ingen lust att öka tempot.

Den sista tentan jag skrev i Melbourne hade jag bara 70% på, visserligen var jag sjuk i lunginflammation och missade en månad, men ändå. Förra terminen var mitt lägsta tentaresultat 96%. Jag har svårt att göra saker på halvfart, men det finns annat som är viktigare. Mindre kraft i studion ger mer tid utanför studion, kanske i en annan studio som extra. Jag är ju så het på arbetsmarknaden. Nej, jag tänker inte lägga energi på att söka några jobb i år. Nästa år ska bli roligare.

4 comments:

Fredrik said...

Bra val.

Bra beslut.

egoistiska egon said...

Ja, du verkar resonera väldigt vettigt precis som vanligt.

issie said...

det är modigt och rätt att göra beslut som gör en lycklig. jag röstar för dig!
kram, issie

Anne said...

Doktoranden, tror det. Som det ser ut nu.

Egon, jag var ganska trött på det ett tag, men det gäller att se till målet längre fram.


Men du är så söt Issie.