11.17.2008

Fortfarande borta

Sitter på en madrass på golvet med datorn i knät. Online. Så bra. Det är knäpptyst i huset och endast det dova knappandet från tangenterna hörs och sekundvisaren från en klocka i köket. Ibland okända ljud, men det är förvånansvärt tyst för att vara i stan.

Det är natt och det är släckt i husen. Andra sover, också här, men jag bor inte här, bara sover. Här, på golvet, på en madrass, i någon annans hem. Ovant. Olikt. Jag har det bra; vi har haft det bra.

Avslutat en lång middag med ännu längre samtal. Tar inte slut, som det är med vänner som man känt länge, som inte frågar det självklara, som kommer med nya vinklar och tankar. Som säger saker som stannar kvar till sekundvisarens monotona tickande.

3 comments:

Klothilde said...

Så ensamt. Men ändå så trivsamt. Kram

Doktoranden said...

Nya vinklar och funderingar är fantastiska. Oftast.

Du har f.ö en utmaning som väntar.

Anne said...

Klothilde, eg tänkte jag inte ensamt, men ja kanske.

Doktoranden, he, utmanad. Får återkomma.