7.21.2008

Intervjua och intervjuas

Australien må vara ett stort land, men den australiska fotovärlden är mindre än man först kan tro. När jag klev in i på Lynton Crabbs studio på Chapel Street var det en ung man som öppnade. Jag kände igen honom, men kunde inte placera honom.

Jag var där för att intervjua Lynton, en etablerad fotograf framförallt inom reklam, men när han kom in var han mer intresserad av att intervjua mig. Han undrade om jag hade träffat den unge mannen och sa att han blivit utnämnd till årets unga fotograf i förra veckan. Det var där vi hade träffats, på screeneventet och prisutdelningen i Sydney.

Lyntons första fråga var om han kunde få se min folio. Jag hade den med mig och är glad att jag nyligen uppdaterat. Han bläddrade utan att säga något. När han slog ihop den frågade han om jag hade en designbakgrund. Jo. "Och du föredrar att fotografera människor, inte sant?" Jo. Vi fortsatte intervjun. Han ville veta min bakgrund, utbildning, ålder, om jag hade australisk pojkvän, om jag hade för avsikt att stanna i Australien, fotoinriktning osv.

Sedan bytte vi och han gav mig tid att intervjua. Han pratade engagerat om den sociala sidan av arbetet och möjligheten att gå in olika miljöer och fotografera. När jag gick erbjöd han mig att komma tillbaka och få kritik på kommande arbete. Guld.

5 comments:

egon said...

har du någon koll på nikon d60? är lite inne på den nu nämligen...

Mård said...

Lite som när journalister ska intervjua journalister. Kan bli jättebra, kan också bli helt hemskt.

Kul med en call back, eller vad man ska kalla det för=)

Anne said...

Egon, inte diret. I'm a canongirl. Rent tekniskt och kvalitativt är canon och Nikon likvärdiga. Skillande ligger i att Canon är betydligt mer progressiva när det kommer till service och ersättning/lån/garantier på sina produkter.

Mård, något ditåt. Inte riktigt vad jag hade väntat mig, men bra. Tar du anteckningar el spelar du in?

Mård said...

Jag tar anteckningar. På så sätt gör man en gallring i nuet också, det går mycket snabbare sen. Men skulle jag skriva något långt och stort och viktigt, typ en bok, så skulle jag kanske spela in om det var en speciell intervju.

Anne said...

Att transkribera är något av det mest tidskrävande och tråkigaste jag vet. Så jag tog anteckningar, som du.