4.10.2008

Tell me

Det har nästa bara varit foto på bloggen ett tag av den enkla anledningen att jag äter lever foto. Monsieur kom förbi i mörkrummet igår eftermiddag och kommenterade mer än frågade. ”När satt du ner senast Anne”? Men allt är inte foto och medan jag framkallade mina 120 mm filmer avbröt en av mina kursare mina tankar.

Oh, ffs Anne.
What?
Kom igen, så roligt är det inte att framkalla film. Tell me. Vem är han?

Och jag kommer på mig med att le, sådär fånigt, sådär utan anledning, kan inte låta bli. Jag känner knappt igen mig själv. Hon fortsatte.

Så är han din pojkvän nu?
Jag vet inte.
Vaddå, vet inte?
Jag vet inte. När vet man?

4 comments:

* said...

jodå, man vet allt. frågan är väl snarare när man vågar veta.

Anne said...

Maybe baby :)

Owe said...

Kanske när självinsikt och tillit ger dig samma känsla !

Jag tror att du vet och han vet + att många fler vet eller hur ?

Fröken Lund said...

Ooohh. Spännande. Ibland är det svårt att veta om man är det eller inte, men det brukar visa sig. Att pussas eller hålla hand offentligt är ett säkert tecken.