2.21.2008

And when the lights go out

Jag kan inte minnas att jag har varit trottare an jag ar nu. Pa tre veckor har mitt liv forandrats igen. Det hela borjade har.

Nar jag lamnade Melbourne i juli forra aret kopte jag en returbiljett. Det var meningen att jag skulle fortsatta forska har och jag handledare och amne var godkant. Av olika anledningar blev det inget doktorerande och jag var besviken nar det beskedet kom tidigare i hostas.  Nar jag ser tillbaka tycker jag att det ar bra att det blev som det blev. Det hade varit fel amne. 

Jag har precis klivit ut ur en dags framkallning i morkrummet. Det var forsta gangen for mig och det ar intensivt med all terminologi. Uppgifterna ramlar over mig och aven om jag har ordnat bostad finns det sa mycket grundlaggande som jag inte har ordnat an. Men forst ska jag hem och sova.

6 comments:

Mård said...

Men du gör det baby, du gör det. Du lever det. Det är så otroligt häftigt att det känns som en ynnest bara att få läsa om det. Tror det var Kniven som sa att du fått henne att älska Melbourne; det gör jag också genom dig. För dig. Det är härligt att du är hemma.

.perpotator said...

åh mörkrum.. mysigt på så många sätt

smul said...

hoppas du fick sova skönt. Sömn är som balsam för själen. Ibland.

Anne said...

Mard, det ar bra du paminner mig. Var bara trott, men det ar bra att vara har igen.

Perpotator, typ.

Smul, mycket battre idag.

egon said...

åh vad KUL att allt draigt igång, även om jag förstår att det kan vara svårt att njuta i nuet.

Anne said...

Egon, tack, ja jag gar omkring med ett konstant leende. Det var lite stressigt ett tag men nu nar visum, bostad och bredbandet kommer inom tva veckor. good times.