Ur en annan vinkel

Det doftade som det gjorde i Deannas studio. Lösningsvätskor. Det var vad jag tänkte på när jag gick längs med den långa grå korridoren på väg till fotostudion. Jag ringde på och bortsett från en studsboll till hund i dörröppningen var det snarast allmän förvirring vem som hörde till var. Flera fotografer, flera assistenter. Ingen som hälsade. När jag efter en stund hittat rätt fotograf blev han generad. Det kom några spridda, ung, trodde att, kom samtidigt med killen, oj reklambyrån, oj.

Det var ett nytt perspektiv att stå vid sidan om kameran och inte den som knäpper bilderna. Byrån arbetar med Sveriges bästa fotografer och hans kamera var pretty nice. Objektiven också. Alla bilder var bra (läs: sjukt bra i kvalitet), men om det är något jag har lärt mig på byrån är det att bra aldrig är bra nog. Den enda frågan är hur det kan bli bättre, vassare. Det är den inställningen som krävs. Ibland har jag gjort snygga illustrationer men de passar inte; ibland har jag gjort snygga moodboards, men en del bilder passar inte och det är bara att ta bort och göra om. Samma i dag och vi tog ungefär en bild i timmen. De blev bäst.

På samma gång tänkte jag mer än en gång under plåtningen att vilken tur att det inte är jag som tar bilderna. Jag var med en av byråns AD och det var samtidigt lätt surrealistiskt att vara den som hade synpunkter på design, vinklar och blänk. Vi krävde mycket av vår fotograf och han levererade. Pressen fick mig också att tänka på mitt fotograferande och jag kände bara en sak. Att plåta inte är arbete för mig och inte ska vara det. Foto är frihet för mig; jag slappnar av och det ger mig ro. Det är så jag vill att det ska förbli.