10.11.2007

Tvåspråkighet

Det är en seglivad myt att barn skulle lära sig språk snabbare än vuxna. Det gäller att komma ihåg att en femårig flicka som flyttar till ett nytt land endast behöver lära sig det nya språket på en inhemsk femårings nivå. (vilket i och för sig kan vara svårt nog). En vuxen människa som flyttar till ett annat land behöver lära sig en vuxen talares nivå för att passera som inhemsk talare, vilket ställer långt högre krav. Språkinlärning delas ofta upp i fyra olika delar, läsa, lyssna, tala och skriva. Den vuxna inläraren är överlägsen i alla avseende utom när det gäller talet.

Barn hör redan i fosterstadiet och ett nyfött barn känner igen röster och ljud. När barn börjar tala vid ett års ålder har de redan haft nästan dubbelt så lång tid på sig att lyssna in sig på ljuden. Det är här tvåspråkigheten kommer in i bilden. Barn som hör ett språk kommer att ljudhärma sitt enda språk. Barn som har hört två språk kommer att ljudhärma på två språk och tala på två språk.

Varför är det viktigt? Det är naturligtvis bara viktigt om man vill att barnet ska bli tvåspråkigt och anledningarna till det är personliga. Min pappa är tvåspråkig i danska och svenska, men han pratade aldrig på danska med mig och även om jag har lärt mig en del är min danska inte så bra som den skulle kunna vara.

När det gäller tal är forskningen dyster när det gäller att uppnå ett inhemskt tal. Från det att barnet föds sjunker kurvan dramatiskt och man brukar säga att det finns en kritisk ålder vid sju år. Om barnet inte har lärt sig tala sitt andraspråk vid den tidpunkten kommer han/hon alltid att tala med en ”brytning”. Det här är ingen absolut sanning. Det finns undantag i den bemärkelsen att det finns talare som kan passera i vardagliga situationer som inhemska talare trots att de har startat språkinlärningen efter 7 år. Men, om man testar strikt forskningsmässigt är prognosen lika glasklar som dyster. Talet måste påbörjas i tidig ålder i andraspråket för att passera som inhemskt.

I praktiken innebär det att om föräldrarna vill att barnet ska bli tvåspråkigt måste båda tala sitt modersmål. Inte nödvändigtvis hela tiden, men exempelvis i hemmet, eller i direkt tilltal. Det underlättar om man som förälder är konsekvent i vilka situationer man talar, men samtidigt är det viktigaste att man talar. Däremot hjälper det inte alls att sätta på sagoband och TV på andraspråket. Barnet kommer visserligen att höra ljuden men kommer på samma gång inte kunna tolka och ta in informationen. Barn lär sig tala genom direkt kommunikation.

Jag har undervisat barn och vuxna i svenska som andraspråk med olika bakgrundskunskaper i Sverige men främst utomlands. De studenter som hade en svensk familjemedlem förstod nästan alla svenska, en del bättre än andra. En del av mina elever kunde tala svenska, några med brytning. Men väldigt få elever kunde skriva någonting alls och de som kunde skriva på svenska presterade ofta långt under den skriftliga nivå som de hade i sitt förstaspråk.

Dessutom är det vanligt med ytflyt. Att vardagsspråket var utvecklat ofta familjerelaterade saker kunde de berätta om, men när det kom in på språkområden som de inte talade med sina svenska släktingar var ordförrådet borta. Det är inget konstigt.

När jag lärde känna Caroline i Melbourne hade jag inte haft svenska vänner på 1,5 år (i min vardag) och även om jag talade svenska med min familj och vänner i Sverige på telefon var det skillnad att prata med Caroline. Plötsligt skulle vi tala om fototermer och grafiska termer som vi båda kunde på engelska, men mer begränsat på svenska. Jag minns att både jag och Caroline tyckte det var enklare att prata på engelska. När vi umgicks mer och pratade regelbundet på svenska märktes det snabbt skillnad och efter ett tag tyckte jag det var skönt att prata svenska. Det handlar inte om att man glömmer språket.

Studier visar att det är vanligare att barnet blir tvåspråkigt om mamman har ett annat språk än landet de bor i. Förklaringen är enkel. Barn lär sig bäst genom nära kommunikation och om mamman ägnar mer tid med barnet till att tala på ett andraspråk kommer barnet med större sannolikhet tillägna sig det. Det har ingenting med genus att göra. Om pappan ägnar motsvarande tid kommer resultatet att bli precis detsamma. Men det kräver tid och energi att lyckas att få ett barn tvåspråkigt och det mest känsliga är talet. Det är inte så enkelt att barn lär sig automatiskt att tala, läsa, skriva och läsa på sitt andraspråk, men om man vill är chanserna stora att det går.

14 comments:

Fröken Lund said...

Tack vare att jag växt upp med två språk så har jag blivit väldigt duktig på att ljudhärma även andra språk. Har fått höra att jag har ett säkert uttal både på franska, spanska, portugisiska, ryska och även japanska. På engelskan kan jag tala nästan utan brytning både med amerikansk (som kommer naturligt) och brittisk (med viss koncentration) accent.

Är det höger hjärnhalva man ska tacka för sånt? :-)

Anne said...

Det finns ett samband mellan antal språk och ljud som har med sig och hur man tillägnar sig nya språk.

Jag skulle snarast säga att språk handlar om både höger och vänster beroende på vilka delar som är mest aktiva, analytiskt eller tonalt. Många duktiga skribenter är också musikaliska och jag tror personligen att det finns ett samband i tonalitet.

egon said...

intressant läsning!

Anne said...

Tack, det är lite av mitt specialområde.

Järnladyn said...

Jätteintressant, tack!

I kognitionspsykologin fick jag lära mig att om man vill kunna tala ett språk helt flytande så att man till och med tänker på det språket, så måste det läras in innan puberteten. Därför borde språkundervisningen i skolan börja tidigare. Engelska i "nollan" och ett andra språk från och med fyran, till exempel.

Laanna said...

Intressent. Apropå språk så läste jag alldeles nyss att intresset för vissa moderna språk; främst tyska och franska, har minskat så mycket i Sverige att många skolor funderar på att lägga ner undervisningen. Däremot är intressent för spanska större än nånsin...
Lite klurigt, och kanske lite synd, att det har blivit så.

Anne said...

Järnladyn, ja när det gäller uttal är det alltid bäst att starta så tidigt som möjligt. Det finns egentligen inga hinder att börja med främmande språkundervisning tidigt.

Laanna, det stämmer. Tyska och franska har rasat i antal inlärare över hela världen medan spanska har ökat. Inom EU är tyska dock fortfarande ett stort språk och i Frankrike är det exempelvis inget självklart val att välja engelska före tyska.

Betygssystemet på gymnasiet har bidragit till att allt färre läser språk eftersom betygskriterierna i språk ofta är mer krävande än i en del andra kurser. Det har också fått till följd att flera humanistiska institutioner har fått minskade elevunderlag. Färre lärare - färre elever och tvärtom.

Det enda positiva i sammanhanget var att jag vid ett tillfälle blev inbjuden till Sorbonne på konferens och en dags propaganda för vive le francais. inte helt fel.

Fröken Lund said...

Jag håller med om att språköra kan hänga ihop med musikalitet och tonalitet. Själv har jag ett väldigt bra gehör rent musikaliskt men jag hör också intonationer och betoningar väldigt väl.

Det kanske är musikörat man ska tacka då? :-)

smul said...

Vuxna har dock en spärr som barn oftast inte har och det är modet, eller bristen på det.

Och myt.. nja det är väl ändå så att nyfikenhet och viljan att leka och kommunicera med andra barn spelar in och faktiskt påverkar inlärningssituationen då den ofta är positiv.(jag tänker på förskolor osv) Sen har ju vuxna intellektet nog att ta till sig på ett vuxet sätt och att förstå språkets uppbyggnad och förmågan att göra associationer till skillnad från barn som inte har upptäckt sambanden i omvärlden ännu.

Laanna said...

Anne:
Det behövs. Spanskagrupperna har varit enorma på de skolar jag var varit på, medan franskan bara har haft ungefär 3-5 elever i varje klass!

Anne said...

Fröken Lund, språköra it is.

Smul, modet är inte att underskatta.

Laanna, ja och förändringen har skett snabbt.

Marie said...

Mycket intressant lasning! Jag ar sjalv tillsammans med en engelsman, och jag hoppas vara framtida barn kommer vara tvasprakiga, men det verkar inte alltfor latt. Jag fick iallafall lite tips fran ditt inlagg har. Tack!

Lisa said...

Vilket intressant inlägg! Jag märker själv att det där med brytning blir värre med åren. När jag var 19 år och reste till USA sa folk där att jag talade utan brytning, men sedan jag kommit till England har det blivit värre. Jag vet inte om det är för att jag är äldre eller för att det är londonengelska. I början talade jag som amerikansk engelska, men tyckte det var lite pinsamt när folk tog mig för amerikan. Men det är den engelskan jag kan tala så nu vet jag inte riktigt hur jag ska prata och försöker tala nån neutral engelska vilket inte funkar. Tycker att jag har fått (svensk) brytning bara för det :(

Anne said...

Marie, dina barn kommer garanterat bli tvåspråkiga om du pratar svenska med dem. Om du vill att de ska lära sig skriva på svenska får man se till att hålla intresset vid liv. Jag tror att så länge de har ett egenintresse som att kunna tala med familj eller vänner i Sverige är det lättare. Nu är det lätt att resa mellan England och Sverige vilket underlättar.

Lisa, det är intressant med accenter och jag tycker generellt inte att det gör så mycket att man har en liten brytning kvar. I Sverige är det många fransmän som väljer att behålla en fransk intonation eftersom det tenderar att gå hem.

Jag hade brittisk accent när jag kom till Australien, nu har jag visst brittisk accent med australisk brytning och förmodligen vissa svenskheter för mig. Australier tog mig generellt för engelska medan engelsmännen förbryllat inte kunde placera accenten.

Jag har mest bott i norra Frankrike och där trodde de ofta att jag var från Belgien. Jag vet inte riktigt hur det gick till, för där har jag aldrig bott.