10.19.2007

Mina ord

Det är allt fler som vet vem det är som skriver den här bloggen. Inte så konstigt. När jag bodde i Melbourne var det knappt någon som kände mig privat som läste och det gjorde det i många avseende lättare att skriva. Jag kunde skriva om människor i min närhet utan att någon visste vem de var; jag kunde tillåta mig att skriva privat om min vardag utan att lämna ut varken mig eller någon annan. Det är inte så längre.

Sverige är litet och jag har aldrig skrivit superhemligt. Min familj började läsa, mina vänner började läsa och det spred sig. Jag talar inte om någon rusning, men det blir allt vanligare när jag träffar mina privata vänner att de refererar till saker som de enbart har läst här. Det är inget konstigt egentligen; jag har lämnat ut informationen. Vanligtvis är det bara positivt, men det har också hänt att mina ord tagits ur sin kontext och använts mot mig.

Det händer allt oftare att jag låter bli att skriva om saker av rädsla att det kan missuppfattas. Min avsikt har aldrig varit att såra någon, aldrig att trampa någon på tårna, men det är vad som har hänt. Och jag är ledsen för det.

Min blogg är min sanning, men aldrig hela sanningen. Det är klart att jag väljer vad jag vill berätta, på vilket sätt, ur vilken vinkel och ibland inte alls. Ibland hamnar orden här för att jag behöver skriva av mig och betyder inte mer än så. Jag tycker om att skriva; jag tycker om att bli läst och det är interaktionen som är det fina med bloggandet. Någonstans vill jag bara säga att ta inte det jag skriver på för stort allvar. Ta det för vad det är. Mina ord.

9 comments:

Mård said...

Jag tar dina ord på stort allvar. Det är de enda jag har, och just därför får kanske orden en annan betydelse. Men jag förstår problematiken, kan nästan tycka att det är mer bekvämt att läsas av "främlingar".

Anonymous said...

man får inte förledas....det finns ju fler dimensioner till en människa än vad som gestaltas i en blogg. och tur är väl det.

and i like your blog alot baby.

ha en härlig helg.

Anonymous said...

Anne !

Ord som skrivs eller talas är alla värda att läsas och lyssnas på.

Allas ord är ens egen uppfattning av händelser i ens eget liv.

På din blogg har du all rätt att skriva det du känner för.

De som känner dig vet att du inte har några onda avsikter i något som du skriver.

Allt man säger kan tolkas på olika sätt.

Snälla du försök att inte vara rädd för skriva vad du känner för just i den stunden.

Anne said...

Mård, jag skriver ofta allvarligt och skriver om det som är viktigt för mig. Ibland skriver jag med lätt ironi och vad jag förstår har det missuppfattats liksom några andra saker.

Tänker på litteraturvetare som hävdar att läsaren är medskapare av texten och lägger sina värderingar och tolkningar av texten. Kanske är det just det som är det svåra, att texterna kan uppfattas eller tolkas på ett sätt som inte alls var avsikten.

Army, ja precis. Bloggen visar en sida, som förmodligen i huvudsak är sann, men det är inte den enda sidan. Och tack för dina ord; de värmer.

Tack Owe, det är en svår balansgång det där. Jag märker att jag skriver mindre om saker som jag tidigare var betydligt mer öppen om.

Alex said...

Jag har inget problem att skriva för vem som helst närsomhelst. Men när min man, mamma, svärmor, släkt, vänner, bekanta och folk från förr läser blir jag skräckslagen. Det är den enda anledningen till att jag faktiskt skulle kunna tacka för mig i bloggvärlden!

Anonymous said...

Fint skrivet.
Kram!

Anne said...

Alexandra, jag vet, men kan inte riktigt förklara det. Tyckte det var likadant när jag höll på med framträdande förr, var aldrig så nervös som när nära vänner eller familj satt i salongen.

Lilltanten, tack

Anonymous said...

Känner att jag som syster bör göra ett litet inlägg. Jag har länge avstått från att läsa men gör det nu varje dag. Det känns bara positivt eftersom jag lär känna ytterligare en dimension av min syster. Jag tycker att vi har och har haft en nära relation men att den bara blir bättre nu. Det är viktigt att skriva som man känner och inte som andra förväntar utav en. Kram

Anne said...

Tycker jag också, och du har rätt som vanligt kära syster.