9.30.2007

Pol Pots leende

Vägen genom landskapet. Det går inte att hålla 70 med mindre att man redan känner kurvorna, tjälskotten, spåren. Skillnaden mot vägarna i Kambodja är inte stor. En uråldrig stig, som breddats under århundradena. Belagts med asfalt i modern tid. En beläggning som nu är nött och sprucken. Samhällskonstruktörernas blick är riktad någon annanstans.

Citatet ovan är hämtat ur inledningsraderna på Pol Pots leende av Peter Idling Fröberg. Beskrivningen av Kambodjas svårframkomliga vägar får symbolisera svårigheterna att ta sig fram i sökan på någon slags sanning genom historien. Att tala om en sanning är naturligtvis inte möjligt och inte vad författaren säger sig att göra genom valet av genre. Istället följer vi en skönlitterär berättelse som med bestämda steg försöker ta sig fram genom avstängda vägar och sprucken asfalt i jakt på en förståelse av det oförståeliga.

Det går inte rakt framåt; det går inte fort. Det är inte en resa som går linjärt, försöker inte att göra det. Boken är uppbyggd av närmare 300 kortare självständiga texter som genom sin komplexitet av sammanfogade stigar känns som en mer genuin resa än den som säger sig ha hittat den enda sanningen. Växlingen mellan historia och vardag gör texten lättare att följa trots att det naturligtvis är en allvarlig bok. Att skriva om ett folkmord kan inte vara annat.

Första gången jag träffade Peter hängde jag på hans steg när vi gick längs med Stockholms gator i jakt på ett café i till viss del obekanta kvarter för mig. När man läser Pol Pots leende är det den känslan som stannar kvar. Man följer med någon som vant snitslar sig igenom till viss del obekanta händelser och personer. Mer eller mindre obekanta för mig i alla fall, för det är bara att erkänna att mina kunskaper om den kambodjanska historien är långt mer begränsade än mina kunskaper att hitta bland Stockholms caféer.

Om ni vill läsa mer om boken kan ni läsa här.
Om ni vill köpa boken kan ni göra det här.

No comments: