9.26.2007

Intro

”Jag har ett likadant armband”, sa han. Jag tittade ner på mitt armband och på de stora lysande stenarna i gult och blått, tittade överraskat upp på honom och sa lite dröjande. Really? Han fortsatte att berätta att han hade köpt det av flickan framför i toalettkön på en klubb. När han berättade kunde jag inte annat än att le åt hans berättelse och åt det faktum att det var hans första ord till mig. Bara från en copywriters mun.

Det var en vänskaplig inledning, men hans replik fick mig att tänka på andra inledningsrepliker. Jag tänkte på F:s inledningsreplik till mig och kastades tillbaka till en bar i Melbourne. Det var tidigt på kvällen och få människor i lokalen. Jag stod i baren, väntade på en drink, väntade på en vän när en man gick förbi på gatan utanför. Mannen stannade och gav en slängkyss i min riktning. Eftersom jag var den enda kvinnan där just då sa F snabbt ”I don’t think it was meant for me”. Och det hade han förmodligen rätt i.

En av de värsta inledningsrepliker uttalades av en av de hetaste männen. Det var innan han öppnade munnen. Vi var på en fest och jag stod i det öppna köket och blandade drinkar. Jag hade precis sköljt av händerna när han kom fram till mig, sträckte fram handen och skulle presentera sig. Jag förklarade att mina händer var våta. ”No worries, I can lick them”. Oh no.

Den vanligaste repliken måste vara hej du är söt/het/vacker yada yada inte sällan i kombination med att de missar ögonen och fastnar ett par decimeter längre ner. Kanske för att det är en vanlig ölreplik som kommer lite för sent på kvällen. Skillnad såklart om den uttalas med närvaro för det är naturligtvis en klassiker. Men om jag får välja vill jag hellre höra fin. Jag lärde en australisk pojke säga det. Hrm, det var för övrigt han som inledde med att han kunde slicka mina fingrar. Killen behövde hjälp.

Annars har det hänt flera gånger att jag fått inledningsrepliken ”var har du fått blåmärket ifrån?” i kombination med en försiktig smekning över blåmärket. Det kan tyckas som en underlig replik för att vara en av de vanligaste, men saken är den att det räcker att titta på min hud för att den ska färgas blå. Jag har alltid mörka strumpbyxor eftersom mina ben ständigt är fyllda av blåmärken. Ofta har jag något blåmärke på mina armar som tydligen kan användas som inledning. Första gången tyckte jag det var en smart replik, när den kom ofta blev den mindre intressant.

En gång frågade en man andra gången vi sågs om jag mindes hans inledningsreplik. Det gjorde jag inte; han gjorde. Det var inte ens fyndigt. Annars har jag sällan problem att citera ord som betytt något. Men egentligen handlar det aldrig om orden utan personen bakom orden. Inledningsreplikerna alltid underordnade replikören.

Vad är de bästa/sämsta/underligaste inledningsrepliker ni har fått?

13 comments:

Laanna said...

"Vilken nation leder den här kön till då?" (I kön till en bankomat i Uppsala.)
och "Är inte du den där författaren?"

Mård said...

Laana: Haha, den var ju riktigt rolig, Uppsala i ett nötskal=)

Anne: Sämst är helt klart alla klyschor, jag klarar inte ens av att svara på dem, jag blir nästan provocerad. Men värst har varit "Jag har precis piercat tungan. Har hört att det ska vara extra skönt för tjejen, ska vi prova?". Bäst var nog exet K, han försökte länge och väl, ute på krogen, att få fram ett ord till mig, med minspelet framgick det att han inte visste hur han skulle börja, för att jag var så snygg, ungefär. Han var ganska yvig i gesterna och höll på ett tag, så tillslut lutade han sig fram till mig för att säga något stort och omvälvande, trodde jag. Men det enda som kom fram var: "Jag måste kissa", och så gick han på toa. När han kom tillbaka inledde vi en lång konversation.

Anne said...

Laanna, :)

Måård, ja med den inledningen gick det inte att glömma honom.

smul said...

Detta tål att tänkas på.

Fröken Lund said...

Det är sällan killar kommer fram till mig faktiskt. Klart det händer ibland, men jag kan faktiskt inte ens komma på någon replik.

Anne said...

Smul, vad hände med flash gordon?

Fröken Lund, jag har så svårt att tro det.

Fast ibland kan det nog vara bra, som igår när jag satt och skrev på tunnelbanan.

.perpotator said...

Min förra tjejs första mening var; "Jag är så dålig på att säga nej så jag köper alltid allting av telefonförsäljare". Helt utan sexuell underton för den som undrar. Sen berättade hon om allt som köpt, tidningar osv.. Ganska kul sagt tycker jag.
Exet före det sa nånting i stil med; "vem ska jag nu titta på, nu när du ska åka bort".

smul said...

Jag har efter en del funderande kommit fram till att inledningsfraser som är bra finns det gott om. Men så där i sammanhang pojke möter flicka, har jag inte lagt några på minnet. Däremot var jag på bröllop nyligen och promenrade en tjej som var hyfsat på sniskan fram till mig och väste "Och vad var det med hon som sjöng!?" Jag skrattade så jag grät för det hade jag också undrat. För bruden som sjöng sjöng för jäkla illa!

För Övrigt är falsh Gordon på jobbet. Här finns bara strandade valar.. typ

Anne said...

.perpotator, jag det är också en replik som man kommer ihåg.

Smul, här också. Ingen flash gordonenergi när jag skulle behöva den.

Redfishy said...

Det jag brukar få höra är: "Vilket jävla barr du har!" eller, nu senast: "Du ser ut som ett lejon". (Jag har rött, stort hår).

Nu är det ju mest så kallade "mänskliga avarter" som börjar prata med mig på bussar och tåg och så vidare, så därför leder det absolut ingenstans. Men inledningsrepliker är det förvisso.

Anne said...

Redfishy, kanske inte så smidigt formulerat men tanken är nog genuin. Ett stort rött lockigt hår sticker ut, på ett fint sätt!

Signe said...

en stunds blickar följt av ett hej gillar jag nog bäst. bekvämt.

att bli kallad fin brukade jag tycka om. en hel komplimang. som hela ens person beundras. men jag tror inte längre på det.

Anne said...

Signe, kanske är det en replik som har sagts för många gånger och kanske är det för att jag har bott utomlands som jag fortfarande tycker den är. Fin.

Sedan har du såklart rätt att ett hej är bättre än många tryhard-repliker och ändå kan jag inte låta bli att charmas av fina inledningar. Men så har också min svaghet för män med vackra ord lett till kärleksont mer än en gång.