8.28.2007

Jag önskar jag kunde skriva

En av de bloggar som jag tycker mest om är bla...bla...bla som Army of me skriver. Hon har ett tonläge som alltid känns rakt igenom kroppen. Hon beskriver en yta men skriver alltid om det som finns under ytan. Det som är svårt att nå för det gör ont att skriva om djupet. Det går inte att komma åt kärnan utan att ge något av sig själv; måste gräva för att hitta de verkliga känslorna. När man läser hennes ord kommer man nära något. Någonting som alltid känns.

jag handlade massa mat idag, kylskåpet är fullt.
keso, hummus, ost, pasta, kvisttomater, färsk basilika men jag äter hobnobs med choklad och dricker kall mellanmjölk.
jag äter i sängen och ser dålig, dålig film.
jag är ensam.
jag är ängslig.
du vet.ängslig.
förlåt att jag är så ängslig.
jag önskar att jag kunde skriva. jag önskar att jag kunde välja historia att börja på. men alla historier är så långa och dom gör ont. och jag orkar inte ha ont, inte längre. och jag kan inte skriva om det inte gör ont, om det inte känns.

Hela texten kan ni läsa här.

10 comments:

smul said...

Anne du KAN skriva, men det är väl så, att vi alla jämför oss med andra och önskar att vi också.. Jag tycker du är så bra på att variera ditt språk, du skriver sakligt och tankeväckande. Ganska ofta utelämnar du saker som får en att undra, ibland får man veta mer ibland inte. Ganska ofta kan man fundera på vad du är för en Anne egentligen. Det är väl bra att du kan skriva så?

Anne said...

Men Smul, dina ord är så snälla att jag inte vet vad jag ska säga. Tack vännen.

Laanna said...

Ja, man ska nog inte jämföra sig för mycket med andra. Dessutom kan ju en text och ett språk som berör en människa vara totalt intetsägande för en annan,det beror ju alldeles på vad man berörs av.

Du skriver fint!

Anne said...

Laanna, tack, men egentligen var det inte så jag menade. Inte som att inte kunna skriva för att man jämför sig med andra snarast inte kunna skriva för att man själv förväntar för mycket. Den där känslan av att orden inte vill låta sig samlas när de redan finns färdigskrivna ändå omöjliga att skriva.

Laanna said...

Ahaa,okej. Det kan ju också vara ett problem. Fokus liksom.

Anne said...

Laanna, precis.

Lisa Christensen said...

Jag tycker att du skriver väldigt bra, men jag vet precis vad du menar. Har varit (är) inne i en sådan period själv. Innan dess förstod jag inte alls vad skrivkramp var och orden bara rann ur mig, ner på papperslappar på t-banan, i duschen eller varsomhelst. Det var som ett gigantiskt flöde, men ju mer man bemästrar skrivandets konst (eller i alla fall ju äldre man blir) desto högre krav verkar det som om man får.

Anonymous said...

Tack för tipset. Håller med dig om att det känns rakt igenom kroppen.
Tack.

Anne said...
This comment has been removed by the author.
Anne said...

Lisa, tack jo det är det där när orden inte vill komma ut. Jag har alltid skrivit óc även om jag skriver nu också skriver jag mindre. Det är så mycket andra tankar att jag har svårt att samla mig. Bästa sättet, för mig, att få ro i tankarna är att gå ut och gå, eller att ta med kameran och gå ut och fota. Det underlättar i alla fall.

Lilltanten, glad att du också känner så.