6.06.2007

På väg

Den senaste tiden har det känts som att det mesta tar slut och dörrar som stängs. Ett uppbrott, Susannah flyttar, en annan kompis flyttar till Sydney, kunde inte gå konstutbildningen jag ville gå, fick inte jobbet i Paris, fick inte jobbet i Chicago, fick en intervju i Luxemburg som jag inte kan ta mig till och sedan ett visum som går ut i sommar. Jag har väntat med att boka av den enkla anledningen att jag inte ville resa. Det är dags att resa.

Det är högsäsong och dessutom har jag varit osäker på vilket avresedatum. När jag var på väg till resebyrån svarade universum mig. En stor lastbil blockerade min väg och på sidan stod två siffror. Jag klev in på resebyrån och sa datumet jag just sett, men hon hittade inga resor. Jag gick vidare till en annan resebyrå. Hon sa samma sak, att hon flera gånger sökt resor till Europa under juli utan att hitta bra priser. Jag bad henne titta på datumet från lastbilen och några minuter senare sa hon förvånat att just det datumet fanns det oväntat en öppning. Priset var en 3000 kr billigare än vad jag tidigare sett, än hon sett. Det blir en del stopp, men det stör mig inte. Såhär blir det:

Melbourne – Sydney – Singapore – London – Hem

Jag bokade en tur och retur ifall dörren öppnas om projektet i Melbourne. I så fall blir det med start nästa år och i dag vet jag inte om jag kommer att använda min returbiljett. Den biljetten har en lika intressant färd via fyra andra länder.

Med tanke på att returresan blev billigare än jag hade räknat med, bokade jag en minisemester till Auckland där jag har vänner. Jag har velat resa till Nya Zeeland i flera år och jag vill inte lämna Australien utan att resa dit. Jag åker på söndag.

4 comments:

Laanna said...

Var är "hem" då?

Anne said...

Hemma är fortfarande Melbourne. Hemma efter det vet jag inte och framförallt inte hur länge Sverige kommer att vara "hemma". Planerar att resa till min syster först.

Susanna said...

Vilken fin berättelse med lastbilen. Ett tecken. Som du tog på allvar. Inspirerande!

Anne said...

Det finns alltid tecken tror jag, sedan är det en annan sak om vi väljer att se dem eller inte.