6.20.2007

Ett brev på sänghyllan

Mamma skickade precis ett mejl:

Vi var hos farmor i dag. Hon låg helt stilla i sin säng, var väldigt trött och orkade bara titta upp ibland. Jag pratade lite med henne om dig och din syster. Ditt Australienbrev hade hon hos sig på sänghyllan. Hon förstod vad jag sade men orkade inte svara. Förvånansvärt nog var hon faktiskt rosig om kinderna. Dagen innan när din pappa satt hos henne saknade hon all färg. Det verkar som om tiden håller på att rinna ut. Men det har vi ju trott förr.

Kanske är det själviskt, men det känns skönt att hon har fått brevet. Jag kommer till Sverige i nästa månad, men något säger mig att orden behövde komma fram före min ankomst.

6 comments:

Laanna said...

Hoppas du hinner säga adjö! Kram

Owe said...

Det kan finnas ord som man önskar
att man sagt innan det är för sent.

Det är säkert bra för både dig och din farmor att ditt brev kom fram innan du hinner hem.

ord mjuka som sammet kan göra att man kan komma till ro och få känna frid.

Peter Madison said...

Vi pratade aldrig riktigt med varandra...jag skickade aldrig något brev eller något mejl. Nu är hon död och jag kan bara gå å vänta på mötet och hoppas att mötet blir till något som aldrig blev här...

Tror att hon uppskattar ditt brev mer än något annat...

Anne said...

Laanna: Hon var svag redan när jag reste och det känns bra att jag såg henne innan jag åkte.

Peter: Det finns ord som aldrig sägs, men ändå är sagda. Du träffar henne igen.

Mård said...

Om man vet att man gjort det man kunnat, så skänker det en form av tröst mitt i allt. Men jag har också förbannat mig och min flytt. Även om Umeå inte direkt är Australien.

Anne said...

Mård: Jag kände på mig att det var sista gången vi sågs i somras innan jag reste till Australien. Det känns som att vi fick ett bra avslut trots avståndet. Men jag vet vad du menar, ser fram emot att se min familj snart.