6.13.2007

Austin Texas?

Railroad

Tiden var knapp på Nya Zeeland och en av dagarna tillbringade jag på en buss som tog oss fyra timmar söder om Auckland till Waitomo Caves. Landskapet var otroligt vackert, men chauffören gjorde bara ett kort stopp på en tankstation och där fanns inget vackert att plåta. Min kamera muttrade men jag tänkte att jag skulle plåta när vi kom till Waitomo.

När vi kom fram till Waitomo öste regnet ner och grottorna var översvämmade med flera meter. Inne i grottan var luften fuktig och jag kände hur andningen började ta emot och letade fumlande fram en Bricanyl ur handväskan. Jag behöver sällan ta medicin, men fukt och vissa lukter är jobbigt. Betydligt jobbigare var att det var absolut fotoförbud i hela Waitomoområdet.

Det regnade ner genom taket i grottan och kläderna blev våta och ännu våtare blev vi när vi satte oss i de kyliga bänkarna på båtarna som tog oss genom de översvämmade grottorna. Vi åkte några meter i det kristallklara vattnet och kom fram till ett valv med tusentals glödande lysmaskar i taket. Det var precis som ljus och det var otroligt vackert. Fem minuter senare klev vi ur båtarna och fortsatte upp i grottan.

Vi gick på hala trappsteg i kalkstensgrottan genom mörker tills vi kom fram till ett stort öppet katedralliknande rum. Det var imponernade. Guiden berättade om hur flera kända artister spelat in musik på platsen eftersom den naturliga akustiken gav ett ekofritt ljud. Han frågade om någon ville sjunga och det blev tryckande knäpptyst. Och jag tänkte att lite Offenbach kunde lätta upp stämningen. Det var inte en av mina bättre idéer med tanke på andningen och när jag hörde hur otränad rösten lät. Att det inte lät som jag ville gjorde mig nervös och förmodligen var det en av de sämsta ariorna jag framfört, men hey, akustiken var i alla fall fantastisk.

Vi åkte vidare till en restaurang och jag satt tillsammans med ett trevligt amerikanskt par. Han bjöd på vin som tack för sången. De kom från Austin i Texas och hade rest runt i Australien och skulle nu fortsätta runt Nya Zeeland innan de återvände till staterna. Vi pratade arbete och hon berättade att skolan hon arbetade på just nu höll på att rekrytera en lärare i webbdesign. Hon frågade om jag var intresserad. Jag var inte säker på om hon menade allvar, men det verkade så. Hon verkade fascinerad över antalet språk jag talade; australier och amerikaner är ofta det. Normalt för oss européer. Hon fick mitt visitkort, men jag kan inte påstå att jag funderar på att flytta till Austin Texas. New York och det är en annan sak.

Efter lunchen följde fyra timmar tillbaka på en buss genom ett vintergrönt Nya Zeeland. Endast två av de inhemska träden fäller sina löv under vintern berättade chauffören. Jag satt längs fram och chauffören ställde oändliga många frågor om svenskt samhälle och geografi. Jag var generande svarslös ändå svarade när han frågade om Sveriges export, import, största hamnar (Göteborg?) och en massa annat. Är det sådant man ska kunna för att ses som svensk? Jag trodde det räckte att heta Inga, ha blont hår och blå ögon.

10 comments:

Owe said...

Det skulle vara obetalbart att få höra dig sjunga Offenbach med den natútliga akustiken, synd att du fick problem med andningen p.g.a. fukten.

Anne !

Tack för din fina reseberättelse från Nya Zeeland.

Staden Austin är luftig och fin till skillnad från Houston, du har rätt New York är unik.

Annika said...

Vad djärvt av dig att ställa dig och sjunga Offenbach bara så där rätt upp och ner!

Både bilden och din väderrapport får mig att tänka på en Irlandsresa jag gjorde en gång.

Susanna said...

Minns när jag var i Kambodja och blev överöst om detaljfrågor kring Sverige. Alltifrån hur stort Sverige var i kvadratmeter till hur många lekar vi har... Hmm, vad svara man på det?

Tror att det kan vara bra att ha med sig en ´länder i fickformat´ i fortsättningen! Även om antalet lekar inte finns med hittar man garanterat info om import och export.

Anne said...
This comment has been removed by the author.
Anne said...

Owe: Har aldrig varit i Texas. Än.

Annika: Det var inte första gången så det var okej. Jag tyckte precis som du att landskapet kändes skandinaviskt eller irländskt.

Susanna: Jag önskar att jag hade haft en sådan i fickan. Jag försökte slingra mig bäst jag kunde från detaljfrågorna.

Johan said...

Mycket vacker bild, vilket fint landskap!

Laanna said...

Ja, alltså...du verkar då göra allt, hihi. Tala tusen språk och syssla med alla konstformer, och webbdesign. Finns det nåt du INTE gör?;)

Anne said...

Johan: Tack, det hjälper med vacker bakgrund.

Laanna: Alltså nu blir jag lite generad, men ja, det finns massa saker jag inte gör. Det var det där med relationer.

Laanna said...

Ah, just det. Den lilla biten...hm.

Anonymous said...

Kalstensbäddar, kristallklart vatten i turkos ton, kullar, skog, ekologisk mat i MÄNGDER, vackert väder och en fantastisk stad för musik, film, teater och allsköns konst är Austin, Texas. Proggressiv mitt i bibelbältet!
Hoppas att du nappade - Det skulle du inte ångrat :o)
Fann din blogg när jag sökte på Austin dit jag ska flytta själv. Växte upp i Dallas men Austin är mer jag. Hoppas att du har det bra!
Lisa