5.15.2007

Nära nog?

Det var skönt att få ägna hela dagen till att teckna igår. Första timmen gick åt till att teckna ellipser. Jag avskyr att måla döda föremål. När läraren kommenterade mina lätt oinspirerade teckningar av glasen och flaskorna sa hon dock något riktigt intressant. ”Det finns aldrig någonsin några raka linjer i naturen”. Hon kunde lika gärna ha drämt en stekpanna i huvudet på mig för plötsligt blev allt så mycket klarare. Om det inte finns några raka linjer i naturen och om naturen är liv, då finns det inga raka linjer i livet heller. Nej, jag har nog aldrig tagit den raka linjen; jag brukar komma fram ändå.

För att sluta svamla och återgå till konsten spelar det ingen roll om tanken är att jag ska måla döda föremål, efter ett tag målar jag i alla fall människor. Igår gjorde jag pliktskyldigt några snabba skisser av några glas och sedan smygtecknade jag de andra personerna i rummet. Det är alltid människors ansikten och kroppar som fastnar när jag tecknar; det är helt enkel vad som intresserar mig. Jag tror jag är likadan när det gäller skrivande. Det är människors berättelser som inspirerar.

Eftermiddagen ägnades till modeillustrerande. Det fanns en del personer i modeindustrin och uppgiften igår var att teckna klänningar och försöka förmedla känslan bakom tyget. Det var en övning som jag tyckte mycket om och jag valde klänningar med massa tyll och spets. Girly, I know.

Bäst med gårdagens tecknande var att jag lärde mig teckna med kol i "motsatt riktning" så att säga. I stället för att teckna på en vit bakgrund och låta kolet skapa linjerna gjorde vi tvärtom. Bakgrunden täcktes i ett tjockt kollager och med hjälp av olika suddningstekniker skapades linjer. Det var nytt för mig, men öppnade helt nya perspektiv på ljussättning och skuggning.

Igår när jag gick hem med all min målarutrustning hamnade jag mitt i en filminspelning. Jag vet inte riktigt vad det handlade om och jag skyndade mig att korsa gatan hem till mig. De stackars skådisarna satt fastbundna på ett flak som åkte runt runt kvarteret medan de filmades.

När jag kom hem såg jag att jag inte fått den tjänst i Paris som jag hade sökt. Det är okej eftersom jag fortfarande väntar besked från ett annat arbete som jag är mer sugen på. I väntan på det beskedet dök det upp ett annat jobberbjudande/ansökan i dag från någon som missat att jag nu bor i Melbourne. Frågan är om jag ska lämna in en ansökan ändå.

Till tjänsten krävs ordningssinne samt att kunna vara ganska tuff för att kunna stå emot de många viljor som finns i gruppen. Du får gärna vara 30-40 år, engelska är ett krav men helst också franska och att du är bosatt i Luxemburg eller omkring Luxemburg.

Tror ni Melbourne är nära nog?

4 comments:

Anonymous said...

Det beror på vart drömmen för dig.

Jag tror att du alltid är på rätt plats Anne. ;)

sLars said...

Att teckna negativet så att säga är underbart. Mina lekmannamässiga försök att på ett vitt papper få fram en espressokopp genom att rita det som är runtomkring påminner mig om dessa inverterade teckningar du beskriver.

Peter Madison said...

Hmm...ville bara säga att du svamlar inte...du vet det där om dom raka linjerna...

Anne said...

Slars: Ja, och tecknandet inte funkar har du en espresso att se fram emot. Alltid nåt.

Peter: Vi kommer fram ändå.