Offertema

Jag var på krokimålning igår kväll. Det var på ett galleri som jag inte har varit på tidigare uppe i Fitzroy. Skön industrikänsla med stor bar där en pianist spelade loungemusik hela kvällen. Vi höll till en trappa upp och igår var det en manlig modell. Det har jag inte tecknat tidigare; det brukar jämt vara kvinnliga modeller. Det kan också ha varit en av de smalaste män jag har sett. Personligen tycker jag det är svårare eftersom linjerna måste bli kantigare istället för mjukt svepande. Vi var inte mer än sex deltagare varav min vän Grace var en. Hon är konstnär och arbetar även som konstlärare på en skola i Melbourne. Ytterligare två av de andra deltagarna var konstnärer. Och så var det jag som definitivt inte kan använda epitetet konstnär, på sin höjd try hard artist.

Det är snart påsk och modellen använde krucifixposer och andra smått extrema ställningar. Han började med tvåminuterspass som sedan blev till halvtimmespass. Uppriktigt sagt hade jag uppenbara problem att hinna med att få ner mycket mer än konturerna på två minuter. Jag kände mig lätt bortkommen där jag stod mellan den femtioåriga konstnären som gjorde detaljerade teckningar och Grace som gjorde hastiga expressionistiska teckningar. Betydligt bättre gick det från tiominuterspassen, men det var inte direkt några enkla ställningar att avteckna och definitivt inte enkla att hålla. Stackars modell, han stod, låg och satt med armar och ben i de mest underliga ställningar, men så var det också offertema över det hela.

Det var ett tretimmarspass men efter ett par timmar var både Grace och jag ganska trötta. Eller inte egentligen, vi bara kom fram till att vi hellre ville sitta och prata så vi packade ihop våra stafflin och betalade avgiften till en något förvånad galleriföreståndare. Det kändes lite som att skolka när vi lämnade galleriet för att ta bilen ner till Enoteca på Gertrude street, där vi drack Riesling och åt getost innan vi fortsatte ut i natten.